Allmogeåker – där ogräsen tillåts växa
Text & foto: Sven-Åke Svensson, Eksjö
En blandning av öländskt vete och sällsynta ogräs – mest synbara är blåklint och klätt.
Allmogeåker kallar vi den åker där man tillåter ogräs av olika slag. Det är inte för den höga avkastningen man anlägger en sådan åker utan för att slå vakt om den biologiska mångfalden. Ofta används en gammal sorts stråsäd för att efterlikna de villkor som fanns förr. Orsaken till att många ogräs försvunnit är användningen av kemiska ogräsmedel i stråsäd.
I Fobos trädgård i Eksjö har vi i år gjort ett litet experiment. På ett tiotal kvadratmeter har öländskt vete såtts. För att göra odlingen extra intressant har vi fått tag i elva sorters utrotningshotade ogräs. Ogräsen har SLU hjälpt oss med. Eftersom ingen av oss tidigare sett en del av dessa ogräs gro, komma upp och utvecklas har vi med floran i hand fått examinera arterna efter hand som de vuxit till sig.
Det som såddes i vår lilla åker var förutom det öländska vetet – blåklint, klätt, gullkrage, åkerfibbla, mjukdån, sminkrot, kalvnos, åkerskallra, åkersyska, sommarklynne och riddarsporre. En del av dem är mer lämpliga för höstsådd vilket förmodligen är orsaken till att vi saknar plantor av gullkrage, sminkrot, åkerskallra och sommarklynne. Till de arter vi identifierat kan man lägga till de mer vanliga ogräsen – svinmålla, revormstörel, jordrök, åkerviol m fl. Tänk vilken rik flora på en så liten yta.
Nu gäller det att utveckla tanken med en mångfaldig ogräsflora i öppen åkerjord. En hel del frön lär falla ner och skapa en fröbank i jorden, en del skördar vi och tar hand om. Det finns många sorters sädesslag som kan användas i sådana här sammanhang. Eftersom samtliga ogräs är ettåriga växter är det lätt att återställa ordningen genom att rensa på vanligt sätt – men som botaniskt intresserad gläds man åt att lära känna nya arter.