Att odla köksväxtfrö
– en handbok för trädgårdsodlare och småbrukare
Förord till första upplagan
Några böcker och åtskilliga artiklar i ämnet köksväxtfröproduktion har tidigare utgivits men ingen har på ett lämpligt sätt presenterat ämnet för hemmaodlare, och småbrukare. Behovet av sådan information har uppstått i samband med trenden i vårt land mot hälsosammare, mer lokalt självförsörjande jordbruk. Det är min avsikt med att skiva detta häfte att fylla det behovet.
De flesta vanligen uppskattade grönsaksgrödorna finns med. Endast grundinformation om odling och skörd av frö till de olika grödorna behandlas här. Metoder i samband med odling av ätliga växter såsom gödsling, grundskötsel, skadliga och nyttiga insekter, sjukdomar osv behandlas inte här, då odlare vid detta laget nästan dränkts i sådant material.
Måhända är detta häfte allt för kortfattat, anledningen till dess längd är trefaldigt. Först och främst, enligt min åsikt, behövs det en kortfattad, inte för teknisk informationskälla som alla odlare kan förstå; nästa att boken är liten nog så alla intresserade har råd att köpa den, och sist min avsaknad av fördjupad erfarenhet och sakkunnighet i att odla fram frö för ett antal växtslag skulle framtvinga en fullständig och långrandig genomgång av ämnet som vore långt för akademisk för att passa de flesta odlare, även mig själv, i smaken.
Den som önskar mer upplysningar i ämnet bör vända sig till följande läroböcker, som huvudsakligen behandlar kommersiell fröproduktion. Ingen finns längre i tryck men kan eventuellt lånas från lantbruksuniversitetens bibliotek. De har varit till stor hjälp i mina egna studier av ämnet och vid tillkomsten av denna bok.
Vegetable and Flower Seed Production, L
Vegetable and Flower Seed Production, L R Hawthorn, and L H Pollard, utgivare: Blakiston, New York och Toronto, 1954.
Agricultural and Horticultural Seeds, F A O, Rom, 1961.
Seed Production and Marketing, J Cox and G Starr, utgivare: John Wiley and Sons, New York and London, 1927.
Ett speciellt tack till professor E M Meader, Rochester, New Hampshire, som genom åren varit en entusiastisk delgivare av tips och idéer i ämnet, till herr Fred Ashworth, Heuvelton, New York, för hans långa brev med råd och till de anställda vid L Daehnfeldt fröfirma för att de fritt tillhandahållit information om produktionen av grönsaksfrö i Danmark.
Johnny's Selected Seeds
Albion, Maine
December, 1976
Rob Johnston, Jr
Förord till andra upplagan
År 1976 försökte jag fylla ett tomrum genom att skriva första upplagan av denna lilla bok. Jag kunde emellertid inte föreställa mig att den så ivrigt skulle tas emot av odlare. Denna andra upplaga representerar dess fjärde tryckning.
Under de sex åren som gått har problemet med våra krympande genetiska resurser blivit välkänt. Regionala och nationella fröbytesföreningar för amatörer har kommit till stånd, och helt nyligen har vår federala stats National Seed Storage Lab och an knutna system Plant Introduction Stations fått sig tilldelade mycket välförtjänta medel och viktigare har det blivit en markant ökning i antalet individer som deltar i konsten att tillvarata frö. Skicklighet i att bruka jorden är av primär vikt för ett friskt samhälle, och fröproduktion tillhör grunden för jordbruk. Våra barns generation kan inte annat än dra nytta av den återupplivade kunskapen i amatörtillvaratagande av frö.
Denna andra upplaga av Growing Garden Seeds rättar till några tekniska fel i den första och lägger till mina sedan dess vunna kunskaper och skicklighet. Jag är förvissad om att ändringarna bidragit till en text som ännu mer uppmuntrar till fröspararens framgång.
Jag själv eller någon annan medlem i vår tekniska personal hjälper gärna till med att lämna fler detaljer om så behövs.
Rob Johnston, Jr
Albion, Maine
Januari, 1983
Del 1 – generell information
För det flesta odlare är fröodlingen en mystisk rit utförd varje säsong av begåvade odlare under ledning av folk som doktorerat och vars resultat belyses i diverse utgåvor biblar som går under namnet frökataloger. Bestämt inte ett jobb att utföras av en enkel odlare! Liksom så många aspekter av våra liv har ämnet gjorts onödigt komplicerat. De flesta andra ämnen av intresse för odlare har grundligt behandlats i litteraturen och muntligt. Att sätta en böna kan vara en komplicerad företeelse för nybörjaren eller en olärd person, och så går fröodling till utan grundråd.
Några grundråd
1. Växter i naturen gör frö utan odlares hjälp. I våra trädgårdar är det klokt att härma naturen och därigenom tillåta växter att producera frö.
2. En melon ifrån Arizona är inte en melon från New York. Genom naturligt urval (den lokala miljöns favorisering av vissa drag över andra) och urval av odlaren har en bestämd sort en tendens att för varje generation bli bättre anpassad till en viss plats.
3. Blomning och fröproduktion - det är de blommande växterna som producerar frö. Hanblomdelen - ståndaren - producerar pollen. Pollen när den mottagliga honblomdelen - pistillmärket. Pollenkornet gror och en pollenslang växer ner genom pistillens stift, passagen mellan märket och fruktämnet och genomtränger fruktämnets vägg. En hancell, avgiven ur det grodda pollenkornet, förflyttar sig neråt pollenslangen och går in i och befruktar fröämnet, på så vis slutförande pollineringen. Det befruktade fröämnet utvecklas till ett moget frö.
Självpollinerad betyder att polineringsprocessen sker inom varje blomma, utan pollenöverföring från en blomma till en annan, antingen på samma planta eller mellan plantor. Sådana blommor har både han- och hondelar (s.k. tvåkönad blomma) och äger inom den enskilda blomman mekanismen nödvändig för en framgångsrik pollinering.
Korspollinerad betyder att pollen förflyttas från en blomma till en annan, antingen på samma planta eller mellan olika plantor. Pollen bärs av vinden eller insekter. Blommor på korspollinerade växter kan antingen vara tvåkönade (som har självpollinerad växter) eller enkönade. Det finns två slags växter med enkönade blommor - sambyggare eller monvika växter, där det finns separata han- och honblommor på varje växt och tvåbyggare eller dioika växter där varje enskild planta har antingen han- eller honblommor.
4. Isolering - Där det är önskvärt att spara frö som producerar plantor som liknar föräldraplantorna måste pollinering ske inom just den sorten. En korspollinerad sort har förmåga att korsa sig - byta pollen med - en annan sort av samma art. Följaktligen, om två korspollinerade sorter av samma art, t.ex. två sockermajssorter, ska sparas till frö, måste de isoleras - skiljas åt - från varandra, antingen i tid eller avstånd på fältet.
Eftersom självpollinerade typer generellt inte korsar sig är isolering inte nödvändig annat än om absolut renhet i en linje önskas.
5. Reproduktionscykeln - Grönsaksgrödor är antingen a) anuella - ettåriga: blommar och ger moget frö under året, b) bienna - tvååriga: plantorna ger moget frö efter det att de genomlevt en vinter på fältet eller lagrats, c) perenna - fleråriga: lever och bär frö år efter år. De flesta grönsaker är antingen ett- eller tvååriga.
6. Frisk jord - Frisk jord producerar friska plantor och därmed friska frön. När trädgårdsfrö odlas, fortsätter detta hälsans tillstånd till framtida generationer, vilket förbättrar frökvaliteten och därmed produkterna.
7. Urval - Anpassning, användbarhet och kvalitetsegenskaper hos en grönsakssort kan förbättras eller försämras genom urval.
Grundtypen är "naturligt urval", orsakad av miljöpåverkan. Till exempel långt i norr ett visst år kanske endast hälften av majsplantorna som odlas ger mogna kolvar och korn. Naturligtvis väljs kolvar till utsäde från dessa tidigare mogna kolvar. På detta sätt tvingar naturen ett växtslag att antingen anpassa sig eller dö ut. Den andra urvalstypen står odlaren för. Till exempel väljer man inte bara ut kolvar som mognar bra, utan väljer även ut de mest önskvärda kolvtyperna från de majsplantor man anser vara de bästa. Vilka växtegenskaper som väljs är en personlig sak, eftersom åsikten om vad som är idealiskt varierar från person till person. Grundingrediensen för framgång i urval är att odlaren vet vad han/hon är ute efter i en växt och väljer därefter.
Uppehållande förädling är den process där man kasserar icke önskvärda frukter eller plantor. I korspollinerade grödor är uppehållande förädling till största nytta då det utförs innan plantorna blommar.
8. Upprätthållande av vitalitet - Generellt sett är vitaliteten hos en korspollinerad gröda beroende av upprätthållandet av genetisk variation inom linjen. Inavel, stark begränsning av antalet föräldraplantor och följaktligen av den genetiska variationen, resulterar i försämring hos en linje.
I ett majsfält, t.ex. finns det många genetiskt olika plantor trots att plantorna kan se likadana ut (utom F-1 hybrider som tas upp senare). Att spara endast en eller två kolvar till nästa års utsäde skulle starkt sänka de nödvändiga genetiska bidragen från syskonplantorna. Vitalitet och avkastning skulle försämras i grödan och om bruket fortsatte i flera generationer skulle linjen troligtvis bli värdelös.
Alltså, för att upprätthålla vitalitet hos korspollinerade växtslag, ska man se till att tillvarata frön från flera plantor, även då endast några få frön behövs. OBS! Undantagen till denna regel är squash och pumpor. Dessa växtslag förlorar inte märkbart i vitalitet, även då de inavlas under flera generationer. Följaktligen är det tillåtet att spara frön från endast en frukt till nästa års gröda.
Det är en annan historia vad gäller självpollinerade grödor, som tomater och bönor. Eftersom kännetecknet vid självpollinering är naturlig inavel (plantorna inavlas automatiskt) är det helt betydelselöst hur många plantor som används till frö. Faktiskt kan frön från enstaka enastående bra plantor sparas separat, med goda chanser att de exceptionella dragen hos den enda plantan bevaras. OBS! Hos självpollinerade växtslag har alla frön som produceras i varje blomma eller frukt teoretiskt identisk genetisk information. Därför, i fallet tomater till exempel, ger frön från olika frukter från samma planta identisk avkomma, om än frukterna på moderplantan inbördes ser olika ut.
9. Hybrider - F-1 hydbridfrö resulterar från korsning mellan två gentiskt olika föräldraplantor. Plantor som växer ur sådana frön visar vanligtvis större vitalitet än de båda föräldraplantorna och ofta större vitalitet och enhetlighet än jämförbara icke hybrid sorter. Kommersiellt måste hybridfrö produceras varje år genom att korsa de inavlade föräldrarna. Inavlade föräldrar används därför att de uttrycker egenskaper enhetligt och denna enhetlighet ses också i F-1 hybridplantorna, där "F-1" syftar till "första filial" (från latin filius son, filia dotter) eller första generation efter en korsning. Naturlig korsning på fältet kan också resultera i användbara hybrider. Emellertid blir "F-2" eller andra generationen efter en korsning, odlade ur frön sparade från F-1 hybridplantor, inte enhetliga och har faktiskt ofta en mångfald av typer beroende på genetisk segregering.
Det är ju så att dina egna öppenpollinerade standardsorter oftast inte har den frodighet som finns hos hybrider, men i det långa loppet förefaller det vara mer värdefullt att åtnjuta den "beständiga värmen" hos välunderhållna sorter än att förlita sig på den kortlivade "hettan" hos hybriderna.
10. Sorter att använda - Påbörja din fröodling med dina favoritsorter, de som visat sin anpassning till din miljö och till din personliga smak. Sortval är mycket viktigt.
11. Miljöbegränsningar - Somliga växtslag är anpassade till nästan alla klimattyper men somliga klimat begränsar odling av somliga frögrödor. Till exempel gynnas skörd och skötsel av lökfrö av torrt skördeväder. Följaktligen odlas lök till frö kommersiellt i de ganska så nederbördsfattiga västra delstaterna. Emellertid kan lökfrö odlas i områden med högre nederbörd t.ex. de östra delstaterna. Med ordentliga kunskaper och en del erfarenhet kan frö till de flesta grönsakerna odlas i hela landet, med några få undantag (syftar på USA).
12. Grödans hantering - Det behövs inga speciella verktyg eller maskiner för att så, sköta och få grödan frömogen. Vid avlägsnandet av frön från plantor - i denna skrift alltid benämnt tröskning - använder fröfirmorna specialmaskiner för varje gröda. Inga maskiner behövs när man odlar frö i liten skala men några enkla verktyg underlättar arbetet.
En slaga - även på sina håll kallad plejel - är ett verktyg som används där växterna slås för att avlägsna fröna. Det är inget du kan köpa i järnhandeln, men du kan göra din egen enligt följande skiss.
Ståltrådsgångjärnet som passar runt skåran i skaftet gör det möjligt för slagvalen - trästycket som slår emot plantorna - att snurra runt skaftet utan att trassla in sig som den gör då den fästs direkt med snöre. Somliga använder läder i stället för ståltråd som gångjärn. (I Sverige används torkade ålskinn till detta ändamål.) Det används så att man håller skaftet horisontellt utåt sidan med båda händer och vrider änden på skaftet så att slagvalen slår emot grödan. Du blir inte på långt när så trött av att använda en slaga som en enkel käpp.
Rensning är slutsteget i fröhanteringen efter fröet har tröskats. I det följande står ofta förslag om kastning/harpning och siktning då rensning tas upp.
Kastning/harpning är då man använder luft i rörelse för att skilja på lättare material såsom blad, baljor och omogna frön från goda, tyngre frön. Enklaste sättet att utföra det är att kasta upp fröna över en behållare, utomhus i lätt bris, då goda frön faller ner igen i behållaren och lättare skräp bärs bort av vinden. (En handvevad sädesharpa kan ibland köpas på auktion på landet. Ibland finns en bordsmodell, ämnad till lingon.)
Siktning - är sättet varvid gott frö delas från annat material med liknande tyngd men annan storlek, t.ex. annat frö, jord, småstenar, pinnar osv. Det är till bra hjälp att ha nät med olika masktäthet och det behöver inte kosta mycket. Några olika nätgrovlekar kan köpas i järnhandeln och ramar kan man själva göra åt dem. (Jag använder honungssilarna som nämns i Odlaren nr 1 - 1984, s 26, plus en stor kökssil och en träram med grovt nät ämnat till grussortering.)
Specialkonstruerade maskiner till varje steg i skörd plus rensning finns att köpa. De blir till praktisk hjälp då större frökvantiteter skall behandlas. Om du anser dig behöva en viss sorts maskin försök först hitta en begagnad. Ny utrustning kan bli ganska dyr.
Följande firmor säljer fröhanteringsutrustning:
NASCO, Fort Atkinsson,WI 53538.
Ferrell-Ross, 1621 South Wheeler Street, Saginaw, MI 48602.
Burrows Equipment Co., 1316 Sherman Avenue, Evanston, IL 60204.
13. Torkning och fröförvaring - Frö bör vara torrt innan det läggs i behållaren för förvaring. En god praxis att följa är att när du tycker fröet du torkar är torrt så låter du det torka en eller annan dag till. Detta är viktigt för stora, förut fuktiga frön som squash. Uppvärmd luft i rörelse påskyndar torkprocessen. Då värme används hålls temperaturen under 43°C för att förhindra fröskada.
Utan kända undantag bör frö till vanliga ätliga och prydnadsväxter förvaras torrt och svalt eftersom värme och fukt är de värsta fienderna till frögrobarhet. Det finns en generell regel som säger att summan av temperaturen i grader Fahrenheit och den relativa luftfuktigheten bör ligga under 100. (Antingen kan du räkna om °C till °F med följande formel 1,8 x°C = °F - 32° eller så kan du använda denna försvenskade regel, att temperaturen i °C gånger 1,8 plus den relativa luftfuktigheten bör hålla sig under 68.) Temperaturen en bra bit under fryspunkten skadar inte fröer annat om fuktinnehållet är högt. Frönas grobarhetsperiod förlängs också om fröna förseglas från luften i burkar, utom ärter och bönor som behöver "öppen luft". De flesta grönsaksfröerna behåller en hygglig grobarhet under några år under ovanstående förhållanden, utom palsternacka, lök och purjofrö, som har korta liv. Somliga odlare sparar små mängder kvarblivet frö och frö de odlat själva i små burkar i frysar. Burken bör ha ett tätt lock för att förhindra fuktupptag i frysen eller då burkar tas fram. Detta är ett bra sätt att förvara små fröportioner.
14. Förvaringsperioden - Talrika trycksaker innehåller tabeller som visar hur många år de olika växtslagens frö kan lagras med bevarad grobarhet. Jag anser att denna information inte är pålitlig därför att 1) förvaringsomständigheter varierar och 2) mycket beror på grobarheten hos fröna då de först lagras in. Som nämndes tidigare så förlängs lagringstiden avsevärt om fröet är ordentligt torrt och det förvaras i frysen.
| Uppskattningsbara lagringstiden med bevarande av minst 50% grobarhet (antal år) | ||
| Frösort | Inga speciella lageregenskaer | Svalt/torrt hela tiden |
| Blomkål | 2 | 4-5 |
| Broccoli | 2 | 4-5 |
| Brysselkål | 2 | 4-5 |
| Bönor | 2-3 | 4-6 |
| Endive | 2 | 3-4 |
| Grönkål | 2 | 4-5 |
| Gurka | 3 | 5-7 |
| Havrerot | 2 | 3-4 |
| Jordgubb | 2-3 | 3-6 |
| Kinesisk salladskål | 3 | 5-8 |
| Kålrabbi | 2 | 4-5 |
| Kålrot | 2 | 3-5 |
| Lök | Upp till 1 | 2-4 |
| Majrova | 2-3 | 5-8 |
| Majs | 1-2 | 4-6 |
| Mangold | 2 | 3-4 |
| Melon | 3-4 | 6-10 |
| Morot | 1-2 | 3-5 |
| Palsternacka | Upp till 1 | 1-3 |
| Paprika | 1-2 | 3-5 |
| Persilja | 1-2 | 3-5 |
| Potatisfrö | 2-3 | 5-7 |
| Pumpa | 1-2 | 3-5 |
| Purjolök | Upp till 1 | 2-4 |
| Rädisa | 2 | 3-5 |
| Rödbeta | 2 | 3-4 |
| Sallat | 1-2 | 3-4 |
| Selleri o bladselleri | 1-2 | 3-5 |
| Senap | 2-3 | 5-8 |
| Solros | 2 | 4-6 |
| Spenat | 1-2 | 3-4 |
| Squash | 1-2 | 3-5 |
| Svartrot | 2 | 3-4 |
| Tomat | 2-3 | 4-7 |
| Vattenmelon | 2-3 | 4-6 |
| Vitkål | 2 | 4-5 |
| Äggplanta | 1-2 | 3-5 |
| Ärter | 1-2 | 4-6 |
Förlängd lagring - För att erhålla extra lång grobarhet på viktiga frön kan jag föreslå följande: Torka fröna på ett varmt ställe och förpacka varje sort i ett papperskuvert. Stoppa kuverten i en tät burk som innehåller blågel. (Ska man med tiden ha många kuvert kan man lika väl göra egna: Klipp en pappmall i lämplig storlek och rita runt den i hörnen på alla kuvert du får; klipp i den ritade linjen men lämna på pappret bakom en bred flik upptill och smalare flik i sidan; vik sidfliken och klistra med vitt barnlim förtunnat med lite vatten. Blågel kan bl.a. beställas på apotek, på enkilos burk. Gelet är blått då det kan uppta vatten och bli rosa när det behöver torkas, vilket man gör genom att hälla upp gelet i en långpanna och ställa in den i 150-175°C ugn tills det är blått igen. Det hälls sedan varmt i en tät behållare - t.ex. plåtburken man köpte det i - annars har det blivit rosa när det svalnat i luften - men ha det inte intill frö förrän det svalnat igen.) Förvara burken i frysen. Då man behöver ta fram frö låter man först burken nå rumstemperatur innan den öppnas så att det inte bildas imma på den kalla burkens innerväggar och innehåll. Försegla burken igen och stoppa ner i frysen.
(Om man har ett tätt skåp, t.ex. ett litet pajat kylskåp, kan man hälla blågel i plastlådan under det forna isfacket och ställa in på hyllorna skokartonger med alla fröpåsarna man har. Skåpet bör då stå så svalt som möjligt eftersom man inte kan ha kylskåpet igång utan att som i ovan beskrivna frysförvaring ha själva fröpåsarna inneslutna i en tät behållare som inte öppnas då innehållet är kallt.)
15. Grobarhetsundersökning - Då grobarheten på stora fröer som bönor, ärter, majs och squash ska testas fungerar en enkel "trasdocka" bra. Ta en ca 45 cm fyrkantig bit kraftigt tyg - bomull, flanell eller filt - och rita upp 2,5 cm rutor i mitten, 10 rutor gånger 10 rutor, med tvättäkta bläck. Fukta tyget och håll det lodrätt så att överskottet rinner av. Lägg ett frö i varje ruta. Vik in kanterna - du har 10 cm över på varje sida om rutmönstret - och rulla ihop tyget. Ställ rullen lodrätt och låt stå i rumstemperatur. Håll tyget fuktigt genom att stänka med vatten vid behov. Rulla ut tyget efter några dagar och räkna hur många frön som har grott bra, det är % grobarhet. Man kan förstås testa färre frön om man har ont om frön (eller inte behöver veta så noga. Man kan numrera raderna och bara testa 10 frön av varje sort men då får man vara noga med att inte blanda samman dem).
Pappershanddukar fungerar bra till mindre fröer. Ta ett ark och vik det på mitten på längden och därefter på bredden. Skriv namnet på försorten med blyerts. Fukta pappret och låt extra vatten rinna av. Lyft vikningen och strö ut 100 frön, eller mindre om det finns ont om, och vik igen. Låt pappret ligga platt på en tallrik och håll fuktigt.
Snabbgroende fröer behöver 3-5 dagar, andra som bönor, morötter, paprika o.s.v. ungefär en vecka. "Normala fröplantor" har kraftig rotväxt och hjärtblad som ser friska ut, dessa räknas till att ha grott.
Ett alternativ till ovanstående metod är att testa genom sådd i jord antingen inomhus eller ute.
Dessa "hemmagjorda" metoder ger en generell bild av fröers grobarhet. Mer officiella metoder, som används på laboratoriet vid Johnny's Selected Seeds, finns beskrivna i böcker som bör finnas på lantbruksuniversitens bibliotek. Vår frötestare (Seed Analyst) vid J.S.S. ställer gärna upp och besvarar frågor.