Permakultur
- Omsorg om människor och rättvis fördelning av överskott
Odlar man på rätt sätt räcker maten åt alla. Permakulturs målsättning är att skapa ekologiskt sunda och bärkraftiga självorganiserande system. Det fick vi veta när Sverker Lindberg berättade om permakultur på förbundsstämman i Filipstad.
- Men, kan man inte göra allt det där i organisk biologisk odling? undrade en dam i åhörarskaran efteråt.
Begreppet permakultur är vida spritt över hela världen och ganska lätt att förstå på många språk. Ordet permakultur kommer av perma, som betyder ständigt - som i permanent - och kultur, som väl alla vet vad det står för. Man kan alltså säga ständig odling.
Företeelsen kommer från Australien eller snarare Tasmanien. Det var Bill Mollison som tog fram idéerna från början. För det fick han 1980 det alternativa nobelpriset. Framför allt runt Australien och Nya Zeeland är livsstilen eller synsättet ganska utbrett. Det som sker nu är att man håller på med att överföra principerna till lokala förhållanden, till exempel här i Sverige. Så sent som hösten 1991 bildades föreningen Permakultur i Sverige.
Man odlar organisk-biologiskt
Hur odlar man då? Jo odlingssättet överensstämmer mycket väl med FOBOs inriktning. Täckodling och recirkulation och naturligt vis utan konstgödsel och gifter.
Samverkan mellan djur och växter är mycket viktig. Djur ger t ex kraft, kött, ägg, mjölk, fibrer, ull, fjädrar, skinn och päls. Dessutom ger de kultivering av jorden och är predatorer på skadeinsekter och smågnagare. De ger vax, gödsel, är trädbeskärare, ger luckring av marken osv. Man strävar efter att bli självförsörjande med mat för egen del, och likaså självförsörjande med utsäde och gödsel. Det är permakultur vi talar om.
Växthuset
Permakultur vill utöka antalet skördar, så att man tar skördar året om. För Sveriges del kan vi titta på ett vanligt växthus som modell. Detta kan byggas i anslutning till boningshuset, så att man utnyttjar solen maximalt. Det kan vara öppet med glas åt söder och stängt åt norr med en vägg, på natten kan man täcka glasade ytor med gardiner, allt för att ta till vara solljus och värme. Man kan anlägga kompost i växthuset, det ger värme. Man kan hat ex kaniner i växthuset, som ger både värme och gödsel. Man kan ansluta en enkel värmeväxlare som drivs av några solceller. En damm intill kan ge extra ljusinstrålning, reflexerna ger ca 10% extra ljus.
Höns som biologisk värmekälla
I ett växthus kan man också ha höns, som en ganska självreglerande värmekälla. När det blir för varmt går hönsen helt enkelt ut. När det blir för kallt kommer de in självmant. Varje höna producerar även ägg och gödsel och bidrar till bekämpningen av skadeinsekter. Dessutom käkar de med fördel ogräs som t ex våtarv. Hönsen mår bra samtidigt som de jobbar för människan. Det vanligaste är ju annars att människan jobbar för hönsen genom att bygga hus, frakta dit foder och vatten. Det går åt olja till uppvärmning, el till ljus, och ventilation, och det blir en massa transporter av gödsel, ägg, och hönor. Trots denna kostsamma uppbackning vantrivs vanligtvis hönan.
De viktiga träden
Inom permakultur har träden väldigt stor betydelse. Träden ska integreras i odlingen. De är högre och kan utnyttja solljuset på olika plan ovanför de mera markbundna växterna. Dessutom har träden flera funktioner. De ger mat, t ex äppelträd och päronträd, men också i form av nötter och foder till djur. De kan skydda andra känsliga växter genom att ge skugga och lä. Många träd tar näring från ett annat djup i marken och konkurrerar inte om näringen med sådana växter som har ytligare liggande rötter och deras löv bidrar dessutom till jordens bördighet. Träd ger slutligen även ved och virke.
Dammar med flera funktioner
Dammar är viktiga, både som naturliga och grävda. Man försöker anlägga dem så högt som möjligt ovanför odlingsytan. På så sätt tar man till vara regnvatten och får ut detta till odlingen med självfall. Dammen är alltså ett förråd för bevattning. Man kan också ha vattenväxter där, som kan rena vattnet och fiskar som t ex karp. Slutligen reflekterar dammar även solljus.
Bostaden
Hur bor man i permakultur? Utformningen av bostäder är en mycket viktig sak. Viktigast är att komma ner så lågt som möjligt. Men också att ta hand om sitt eget avfall. Gråvatten kan användas till bevattning och komposten är mycket viktig för att ta tillvara hushållsavfallet. Byggnadsmaterialen är självfallet enkla naturmaterial.
Transporter och närmiljö
Så mycket som möjligt ska tillverkas i närmiljön. Då slipper man en massa onödiga transporter samtidigt som maten blir mycket färskare och näringsrikare. Inte heller övriga produkter ska behöva dras runt halva jordklotet, utan det mesta kan produceras lokalt, om man gör andra hänsyn i material val och produktionsmetoder.
Man pratar om zonindelning även på tomten. I centrum står boningshuset - väl isolerat och energisnålt - och det är dit det mesta transporteras. Ju oftare man ska sköta något, ju närmare huset ska det finnas. I zon 1, som är zonen närmast huset finns sådant som man använder varje dag, dvs damm, kryddland, vissa grönsaker, husdjur och sådant. I zon 2 finns sådant som också kräver kontinuerlig tillsyn, t ex täckodling, växter som grönsaker och t ex höns. I zon 3 finns mindre intensiv odling, avgränsat med häckar, där finns fruktträd, spaljéer osv. I zon 4 finns foderproduktion, vindskyddande buskar, träd, avsalugrödor och avsaludjur. I zon 5 finns betesmarker gränsande till skog och vilda växter.
Gammal idé med nytänkande
Avslutningsvis är permakultur inte alls någon ny genial idé, utan den är baserad på tradition och nytänkande i vettig kombination. Kanske är helhetssynen ny. Det är en optimering där man tar in det bästa från den gamla världen och det bästa från den nya världen. I permakultur är den etiska grundtanken att ta hand om jorden: Allt liv måste få fortsätta att finnas till och frodas i sina respektive ekosystem. Det är den främsta tryggheten även för mänskligt liv.
Anders Lund