Börja odla organisk-biologiskt 2
Planera nästa års odling nu
Odling kräver planering. Som alltid borgar ett gott förarbete för ett gott resultat. I vintermörkret är det lätt att glömma odlarmödan för ett tag. Gör inte det. Tänk efter vad det var som lyckades och vad det var som gick snett. Anteckna erfarenheterna nu om inte förr.
Köp en anteckningsbok och en penna
Köp ett litet finare block och börja föra bok över erfarenheterna och varför inte dagbok. Min fars gamla almanackor blev till slut väldigt intressanta när det gällde att få fram medeltemperaturer och lämpliga sådd- och skördetider.
Alla platser har sina egenheter och minnet är kort. Därför är det bra med litet noteringar om väder och tidigare erfarenheter. Att anteckna vad man gjort blir en säker hjälp i odlingen när kvadratmetrarna blir några stycken och raderna fler än två.
Gör en odlingsplan
Rita upp ungefär hur odlingen skall se ut nästa år, med växtföljd och allt. Gör en enkel kalkyl på hur många meter grönsaker av varje sort du behöver och har plats till. Och glöm inte att spara en bra bit till gröngödsel. En fjärdedel ungefär är lagom.
Beställ frökatalogerna nu
Det finns inget värre än att plötsligt vakna upp en vacker vårmorgon och konstatera att nu är det dags och så har man inga fröer hemma. Eller att just den löken man ville ha är slut därför att man beställde den för sent. Eller att burken med subklöverfrön är tom, just som de skulle behövas som bäst. Eller att odlingsväven skulle behöva komma på plats, men du har inte ens måtten. Gå ut och tag måtten nu! På våren går allting så fort att det är lätt att inte hinna med. Samma sak gäller med krukor och såjord. Det är nu på vintern som den kommande odlingen planläggs och får sin tankemässiga form. Och snart är det dags att så frön i småkrukor igen. Häärligt!
Vårda jordelivet
Att odla ekologiskt kräver ett annat sätt att tänka än att odla efter konventionella regler. När nu jorden går i vintervila under det skyddande marktäcket kan vi passa på att titta lite närmare på den. Varför är det så viktigt att vårda den?
Jorden är levande. Mängder av levande organismer trängs och arbetar där. Alla har sina speciella uppgifter. Tillsammans skapar de bättre förutsättningar för varandras existens. Gemensamt för livet i jorden är preds som för liv i allmänhet att vissa saker måste finnas för att det ska trivas. Jorden behöver:
- näring
- luft
- vatten
- värme
- skydd
allt i lagom proportioner.
Markorganismerna jobbar
Växterna själva är den viktigaste faktorn för jordmånen och dess organismer. I stort sett allt råmaterial som växtligheten behöver frigörs när bakterier, svampar och andra organismer bryter ner organiskt material. Detta växtliv är i sin tur förutsättningen för djurliv. Alla livsformer tillsammans bidrar sedan till att förändra jorden till en allt bättre och mer livsvänlig miljö. Det betyder att livet självt ständigt arbetar på att förbättra varje total livsmiljö.
Stora och små kretslopp möts i jorden
Jorden andas. Den deltar aktivt i atmosfärens kretslopp. Vatten och luft cirkulerar. Mineraler löses ut, transporteras vidare eller binds. Kväve frigörs och omvandlas. Själva jordens liv har betydelse för hela vår livsmiljö.
En naturlig fruktbarhet skapas av livsformer i jorden. Detta liv förnyas med näring och energi från växtligheten. I den organisk-biologiska odlingen tar man hänsyn till växternas naturliga förmåga att välja näring ur en välbalanserad jord och till dynamiken i hela livsstrukturen.
Livets och dödens kretslopp
Aleksi Kamärä - en av våra mer kända medlemmar - kallar den levande jorden ett hus, som myllrar av mikroliv. De arbetar i ett kretslopp som med rätta borde kallas livets och dödens kretslopp. I detta kretslopp finns uppbyggande arbete, som sköter om den gröna växtens näringsförsörjning och tillväxt. Men där finns också ett nedbrytande arbete, som består i att sönderdela dött, organiskt material och föra näring från det döda tillbaka till det levande. Motorn i kretsloppet är de gröna växternas lätta andhämtning, som binder solljuset till jorden. Fotosyntesen fångar effektivt solljusets energi och lagrar den som näring för framtida bruk.
Myllrande mikroliv
Det myllrande mikrolivet består av alger, bakterier, svampar, mollusker, maskar, nematoder, kvalster, hoppstjärtar, spindlar, skalbaggar med mera. Algerna äter sten, de kan tränga in i den och frigöra mineraler. Därför kallas de lithobionter - stenätare.
Maskarna dränerar jorden och hjälper till att lufta den med sina gångar, som kan gå ända ner till två meters djup.Bakterier finns nästan överallt och en del av dem är viktiga kväveframställare. Några samarbetar med vissa gröna växter i detta arbete.
Alger finns också med i sammanhanget, fast kanske inte så mycket i vårt land. Näringstillgången i de vattendränkta risfälten beror mera på blågrönalgernas kvävebindande än användning av kvävehaltiga gödselmedel.
Svamparna är oerhört viktiga
Symbioser mellan svamphyfer och växternas rottrådar är mycket viktiga. Framför allt växter på magra jordar är starkt beroende av sina mykorrhizasvampar. Vissa svampar bildar mykorrhiza endast med bestämda växter, som t ex smörsopp med tall. Omvänt kan bl a björk leva i symbios med många olika svamparter. Samarbetet består i att svamparna drar nytta av växtens assimilerade näringsämnen men bidrar med vatten, salter och komplicerade organiska föreningar, som den högre växten har nytta av. Bland annat är växterna helt beroende av mykorrhiza för sin fosforförsörjning. När jorden gödslas med mineralkväve blir jorden för salt och mykorrhizabildningen kan slås ut helt. Resultatet blir kvävestinna växter med fosforbrist.
För att häva denna brist tillförs stora mängder fosforgädselmedel, och så är karusellen i gång. Växternas dåliga upptagningsförmåga utan mykorrhizan gör att gödslingsbehovet hela tiden finns kvar. Fosforn lakas ur med kadmium - som finns i stora mängder i industrifosforn - anrikas i jorden. Så får man hålla på att tvångsmata växterna med konstgödsling via vattnet och jorden är mer eller mindre död.
I jorden möts stora och små kretslopp. Kosmiska krafter som solenergin samverkar med globala luft- och vattenkretslopp och enskilda väster och djur ända ner till enzymnivå hos en enda mikrob.
Växter utan svampsamarbete tar upp den näring och de mineraler de kan genom rothålen. Väster som har ett hölje av svamphyfer runt sina rötter har det bättre förspänt. Svampen kan lättare ta upp mineralämnen ur jorden. Dessa förmedlas via hyferna till växtens rötter. I utbyte kan svampen få kolhydrater, som bildas vid växtens fotosyntes. En god affär för båda parter.
Skapa goda betingelser i stället
Skapar man goda betingelser för det biologiska livet kring växternas rötter, så svarar växterna med balanserad tillväxt. Det betyder starka cellväggar och god motståndskraft vid skadeangrepp.
Med hjälp av bakterier, svampar och allt annat mikroliv skapas tillsammans med växternas fina hårrötter förutsättningarna för ett selektivt näringsupptag.
Anders Lund/Odlaren 1989