Skriv ut

Ekologiskt är hållbart

Från Odlaren 3-2012

Text: Karin Jansson

I juli läser jag i Sydsvenskan under rubriken "Findus ratar ekoärter" att Findus inte vill odla sina ärter ekologiskt. Orsaken är att man i år har klimatcertifierat sina ärtodlare och för att ärterna ska klara kraven måste de besprutas. Resonemanget är, att utan besprutning får man lägre skörd och detta är inte ett hållbart sätt att producera mat. Summa summarum; för att kunna få fram klimatcertifierade ärtor måste åkrarna besprutas!

Tidigare i år berättade Findus att de skulle bli först i Sverige med att klimatcertifiera sina grönsaker enligt Svenskt Sigills regler. Detta lät ju alldeles utmärk! Svenskodlade grönsaker och dessutom med en ansträngning för att minska klimatpåverkan. Så har också Findus gjort mycket för miljön, bl a har de byggt en biogasanläggning vid sin fabrik i skånska Bjuv där organiskt avfall blir till biogas. På detta sätt kan man värma upp ett tusental hushåll. Sammantaget räknar SIK, Institutet för livsmedel och bioteknik, med att Findus har minskat sin klimatpåverkan med nästan 40 % mellan 1980 och 2005.

Men så var det här med att kräva besprutning av ärtorna. För att reda ut vad en klimatcertifiering innebär går jag in på Svenskt Sigills hemsida. Där kan man ladda ned vilka krav som gäller för att få sätta Svenskt Sigill på sina produkter. Dokumentet är 44 sidor långt och innehåller en rad krav – det mesta handlar om sunt förnuft och mycket om att dokumentera det man göra. En del av kraven är också av typen "Enbart växtskyddsmedel som är godkända i Sverige får användas och endast enligt anvisningar på etikett". Jo, att följa lagen kan ju tyckas som en minimiregel som ju knappast ger någon extra certifiering. När det gäller bekämpningsmedel finns alltså inte alls något förbud mot kemikalier. Visserligen står det att man i första hand ska använda biologiskt växtskydd, men i praktiken handlar det om "integrerat växtskydd", en term som ungefär betyder att man bara ska använda kemiska bekämpningsmedel när de verkligen behövs, också det ett minimikrav kan det tyckas.
Efter allt tal om att vår mat tar så stor andel av vår energi – kanske 25-30 % – så kan det ju verka bra att Svenskt Sigill vill miljöcertifiera livsmedel. En genomläsning av regelverket visar dock att reglerna som Svenskt Sigill sätter upp dels är alldeles för krångliga och innebär en otroligt omfattande dokumentation som knappast den enskilde bonden har tid med. Att inte heller kräva att man odlar ekologiskt gör dessutom att man delvis missar målet. För visst är det bra om bönder använder mindre drivmedel, köper gödsel som dragit mindre naturgas vid tillverkning och isolerar växthusen – men frågan är om det över huvud taget kan kallas klimatsmart att odla med just handelsgödsel och kemiska bekämpningsmedel?

Den ensidiga inriktningen i media och hos politiker att bara prata om klimatet har gjort att vi glömmer många andra miljöfaror. Kemiska bekämpningsmedel dödar vattenlevande organismer och förgiftar våra vattendrag i jordbruksbygder. Mineralgödningen spär på de höga halterna av kadmium i svenska jordar. Och varför köpa handelsgödsel som tillverkas med hjälp av naturgas när man istället kan odla vall och använda djurgödsel?

En annan fråga som helt glöms i sammanhanget är om det är klimatsmart att odla så mycket spannmål i vårt land som i huvudsak blir djurföda? En verklig klimatsmart åtgärd som skulle gynna hela världens befolkning, ja i alla fall de fattiga folken, är att minska animalieproduktionen och äta mer vegetabilisk föda. Där har vi en åtgärd som verkligen skulle minska klimatutsläppen.
Så hur ska vi då välja våra livsmedel när vi står i butiken? Betyder klimatcertifieringar att vi lugnt kan leva precis som vanligt – bara det står rätt märke på varan? Att minska klimatpåverkan och gynna vår miljö är tyvärr inte så enkelt som det kan se ut med en märkning. I grund och botten måste vi alla konsumera mindre – och framför allt färre animaliska produkter – om vi ska kunna hindra en biologisk kollaps av klimat och miljö.