Från Odlaren 2-2000

Om odling, historia och folktro

Inget är enklare att odla än bönor. Vaxbönor, gröna brytbönor, skärbönor, bönor på stör, bönor med vackra blommor och robusta bondbönor - alla är vårda att pröva för nybörjaren, bara man inte gör misstaget att så för tidigt. Skörden brukar bli riklig och dessutom ganska långvarig.

Variationsmöjligheterna i maten är många, eftersom nyplockade bönor är ypperliga både i sallader, grytor och soppor. Dessutom lämpar sig bönor utmärkt att frysa in, och haricots verts till fårstek eller vilken kötträtt som helst är ett bra komplement. I vegetarisk mat är bönorna en viktig proteinkälla.

Bönor växer fort. De är svåra att misslyckas med, men man måste se upp med temperaturen i jorden. Så inte förrän jorden håller minst 13°C. Är jorden för kall gror inte bönorna utan ruttnar bort i stället. Har man riktig otur kan någonting komma och äta upp de späda groddbladen trots framgångsrik groning, så att det bara står stubbar kvar i landet en morgon. Sådant går att undvika.

Ett sätt är att så bönorna i brätten inomhus, och sedan sätta ut plantorna först när det är tillräckligt varmt och de första riktiga bladen hunnit utvecklas ordentligt. Då har man passerat den första kritiska perioden.
Höga eller låga - en fråga om marktäckning
Vilken sorts bönor man väljer är en fråga om smak. Höga bönor ger större skörd per planta än låga, men måste stagas upp ordentligt. Därför kallas de ofta störbönor. Lågväxande sorter kräver inget stöd, men ger i gengäld mindre. Regnar det mycket, drabbas den som fuskat med marktäckningen det allra minsta av att bönorna blir alldeles nerstänkta med jord. Då tillförs ett extra moment i skördearbetet, nämligen en grundlig tvättning, så man inte senare får grus i maten.

Gödsla inte med kväve

Baljväxter samarbetar med mikroorganismer i jorden, som koloniserar rötterna och på så vis kan man säga att de producerar sitt eget kväve. Egentligen är det mikroorganismerna som har förmågan att fånga litet av luftens 79 procent kväve och göra det tillgängligt för växterna. Därför är det en alldeles onödig åtgärd att gödsla bönorna med kväve, utom möjligen vid starten om du satt ut dem i alltför kvävefattig jord. Men förutom att du spar arbete spar du också pengar, eftersom handelsgödsel varken är gratis eller sprider sig själv. Dessutom riskerar du att få mer grönt och mindre skörd i form av ätliga bönor, om marken innehåller för mycket kväve. En överdos kväve har en elakhet till med sig - bladlöss älskar kvävestinna växter utöver allt annat. Testa så får du se.

Bönor har en lång historia

Bönor har en lång historia tillsammans med människan. Det är inte så konstigt eftersom människor i alla tider har hängivit sig åt att äta gott.

Exakt när trädgårdsbönan började odlas vet man därför inte, men det skedde långt innan de blev importerade till Europa av de spanska conquistadorena (betyder erövrarna). Och därmed spreds de snabbt över Europa och Asien. Till och med i fjärran Södermanland odlades trädgårdsbönor redan på 1600-talet.

Att man ätit odlade bönor redan för 8.000 år sedan vet man, eftersom 12-13 mm långa bönor hittades vid utgrävningarna i grottan Cuitarrero i Peru. Något yngre är de 6.000 år gamla fynden från Tehuacan-dalen i centrala Mexico, och lika gamla fröer har man hittat i Argentina.

Nordamerika fick bönorna runt 300 f. Kr. (New Mexico) men Europa först på 1500-talet. I England odlades de redan före 1597. Alla dessa bönor var höga; franska dvärgbönor kom först under tidigt 1700-tal.

Alla bönor av släktet Phaseolus härstammar från Central- och Sydamerika. Än i dag finns trädgårdsbönan Phaseolus vulkaris - d.v.s. grön böna och vaxbönas föräldrar - vild i västra och mellersta Mexico och Guatemala. Där växer de i bergen på mellan 500 och 2.000 meters höjd, precis som i Anderna i Peru, Bolivia och Argentina - och i vilt tillstånd är de alla klättrande och klängande växter med halvcentimeterstora frön.

Sorter

Blomsterbönan heter på latin Phaseolus coccineus (syn P. multiflorus), och härstammar vild från Mexico, där den trivs också i litet skuggigare lägen. Även denna bönsort åts innan den började odlas, vilket man hade startat med långt innan spanjorerna anlände till Mexico. En känd arkeologisk fyndplats med blomsterbönor är Tehuacandalen i Puebla-provinsen. Här kan man följa odlingens framväxt i Amerika på en och samma plats från 7.000 f. Kr. och framåt och här finns också den tidigaste kända odlade majsen. Som odlad har blomsterbönan minst 2.200 år på nacken eftersom de första fynden är från 200 f. Kr.

Till Europa kom blomsterbönan under 1500-talet och finns på 1600-talet omnämnd i tidig engelsk trädgårdslitteratur och två sorter finns med i en tidig växtkatalog.

Limabönan, Phaseolus lunatus är en bönsort jag hoppar över eftersom vi knappt ser den vare sig i butikerna eller i trädgården.

Jordnöten, Arachis hypogaea, är kul därför att den faktiskt också är en böna, nära släkt med sojabönan.

Jordnöten är tropisk och odlas i Amerika från North Carolina och söderut. Indien, Kina och Västafrika är ledande producenter. Jordnöten är inte något för Europa. Där odlas den bara i Turkiets varmaste delar och möjligen också på Sicilien. Det beror på att jordnötter måste ha minst 15°C för att trivas.

Även denna böna kommer ursprungligen från Sydamerika. De tidigaste arkeologiska fynden kommer från Peru daterade till 2.000-3.000 f. Kr. Ändå tror man att jordnöten odlats tidigare än så och den anses härstamma från norra Argentina eller södra Bolivia.

När spanjorerna kom till Amerika odlades jordnöten redan ända uppe i Västindien, men nu spreds den snabbt av spanjorer och portugiser till Afrika, Filippinerna och ända bort till östra Asien. Till Nordamerika kom jordnöten sannolikt från Afrika och inte direkt från Sydamerika.

En växt som är mycket lik jordnöten är inhemsk i Västafrika. Det är Voandzeia subterranea, på engelska kallad Bambara groundnut, uppkallad efter en stad nära Timbuktu.

Litet mer om bönor

Namnet böna är indoeuropeiska och betyder att svälla. Ändå innefattar bönorna både traditionella torkade bönor och sådana som man äter tillsammans med baljan.

Brytbönor kallas ibland gröna bönor eftersom baljorna är gröna. Vaxbönor är gröna bönor som saknar pigment, därför är baljorna smörgula eller vaxgula. Båda två kallas trädgårdsbönor och de skiljer sig tydligt från bruna bönor och skärbönor. Baljorna skördas i omoget skick, och gärna på ett tidigt stadium. Tar man dem tillräckligt späda kallas de "haricots verts", en benämning som använts ända sedan de franska kockarna först fick smak för dem efter ankomsten till Europa på 1500-talet. De torkade bönorna kallades ju "haricots".

Helst ska bönorna ännu inte ha utvecklats när de skördas. Då är inte heller baljorna trådiga och smaken som mest mjäll.

Nyttiga bönor

Eftersom grönsaker är nyttigt, är gröna bönor extra nyttiga. Gröna bönor och vaxbönor innehåller i princip samma näringsämnen, med enda skillnaden att den gröna innehåller mer karoten. De är båda rika på mineraler och fibrer. Både fibrerna och karotenet anses ha en cancerhämmande effekt, främst när det gäller mag- och tarmkanalen.

Fibrerna sänker gallsyrekoncentrationen, vilket stärker tarmslemhinnan och dessutom späds eventuella cancerämnen i maten ut med fibrernas hjälp.

Eftersom nyttiga tarmbakterier gillar fibrer, ökar också bildningen av ämnen som skyddar mot tjocktarmscancer om man äter mycket bönor. Immunförsvaret stärks av fibrerna och dessutom dämpas blodsockervariationerna. En jämnare blodsockernivå är bra såväl för diabetiker som för friska.

Fibrerna är bra på att minska risken för hjärt-kärlsjukdomar. Dessutom finns mycket B-vitaminer och kaliumvärdena är ganska höga, liksom innehållet av järn.

Ät mera gröna bönor!

Tror du att bruna bönan är inhemsk i Sverige? Det är fel. Denna nationalrätt anlände till Sverige så sent som på 1650-talet, troligen från England. Den bruna bönan är en torkad variant av samma böna vi pratat om tidigare Phaseolus vulgaris.

Skörden sker när minst hälften av baljorna förlorat sin gröna färg och börjat skrumpna. Hela plantan rycks då upp och hängs på tork på en ställning. När plantorna är helt torra tröskas bönorna. Ska du göra det själv får du sprita bönorna för hand. Bönorna bör ligga och eftertorka ett tag, så att de inte börjar mögla.

Bondbönan kommer inte från Amerika

Bondbönan Vicia faba är inhemsk, kan det tyckas, eftersom den odlats här sedan urminnes tider, men det är inte sant. Däremot är den ganska frosttålig, och därför är bondbönan den böna som bäst lämpar sig i vårt klimat.

I engelska Glastonbury har man hittat bondbönor i lämningar från järnåldern och från samma tidsperiod även i norra Europa. (här alltså). I Egypten odlades de 1.800 f. Kr. och såväl i grekisk som romersk litteratur finns bondbönan omnämnd.

De äldsta kända fynden från odlad bondböna är från stenåldern i Jeriko och Ungern, där den odlades innan människorna där ens lärt sig att göra keramik. Vicia faba som bondbönan heter på latin, har också en vild släkting i Vicia narbonensis, som idag återfinns i södra Europa, Nordafrika och sydvästra Asien.