Odlingsfrågor och -svar

Välkommen att skicka in dina frågor om odling till Odlarens redaktion! Vi svarar på alla frågor och det kan röra sig om vad som helst inom detta område. De mest intressanta frågorna och svaren publiceras också i tidningen Odlaren. Även icke-medlemmar kan skicka in frågor.

Fråga: Vi ska skaffa några höns nu denna vår/sommar och
skulle vilja odla deras foder själva. Vi tänkte låta dem gå fritt
i trädgården, så de har nog inte så svårt att hitta föda på
sommaren, men under vintern måste vi se till att de får lite extra
mat.
Jag har försökt läsa mig till på olika ställen vad man kan
odla själv till hönsen: Vete, korn, solrosfrön, ärter, majs, kanske
linfrön och hampafrön.
Jag är osäker både på hur jag ska odla och skörda dem. Jag
har hört att man kan odla ärter tillsammans med korn eller vete.
Dessa slingrar sig då längs med strået och de gynnar varandra.
Jag tänkte att man då kanske skulle kunna slå detta med lie och
låta det ligga och torka.
Sedan vet jag inte om de kan få skörden som den är med
hela vete/kornax blandat med hela ärtor? Det kanske är så att
man helst ska krossa säden, för att de ska kunna tillgodogöra
sig näringen. Då måste man i så fall skörda den genom en
skördetröska alternativt skaka av fröna. Vi vill kunna odla allt
ekologiskt och i liten skala Var får jag tag i gamla sorter? Vet ni
någon bra artikel om hur man själv odlar sitt foder till hönsen?
Sedan finns det nog en hel del vilda växter som man skulle
kunna samla under växtsäsongen och torka, men vilka är bra
till höns? Jag vet att nässlor är ett utmärkt tillskott. Oxelbär och
rönnbär ska nog också vara bra. Kanske man skulle kunna
torka maskrosblad. Vet ni något om detta?
/Veronica

Svar: Tack för din fråga. Eftersom jag inte har höns själv har jag
bollat frågan vidare till mer sakkunniga personer.
Så här svarar lantbrukarna Evy och Lars Schale: Vi använder
numera ekologiskt nötfoder även till hönsen. Ett tag tidigare
gav vi dem hel havre, vete och kålrötter, plus en blandning av
kokt potatis, kokta ärtor och mjölk, men det blir lite för dåligt
med proteinet metionin för att de skulle värpa bra. Veronica
skrev om att ge hela ärter men de behöver kokas eller krossas.
Vi föreslår att hon försöker få tag på en liten skrift som heter
”Hönsskötsel på rimligt vis” av Flemming Schiötte utgiven på
förlaget Bokskogen.

Karin: Jag vill hänvisa till en artikel på Fobos hemsida: Höns
till husbehov, http://www.fobo.se/artiklar/djurhallning/fagel/
Honstillhusbehov.shtml, där man diskuterar vad man kan mata
hönsen med.
Du kan också få många tips på hemsidan http://www.
alternativ.nu/. I forumet finns en egen tråd som handlar
om hönsens utfodring. De säljer också flera böcker om
hönsskötsel.
Jag vill också hänvisa till boken ”Naturligt Lantbruk” av
Pat Coleby. Hon skriver mycket om vilken typ av mat djuren
behöver och föreslår framför allt att man blötlägger säden.
När det gäller att odla så kan man mycket väl odla ärter
och säd tillsammans, det ger högre skörd än att odla dem var
för sig. För att hönsen ska kunna tillgodogöra sig säden och
ärtorna måste de krossas eller blötläggas – hönsen har inga
tänder.
Gamla sorter kan man få tag i genom föreningen Allkorn
eller genom någon ekologisk bonde. Torkade örter som nässla
är utmärkt näring för hönsen, säkerligen kan man pröva med
andra örter och se om de äter dem.
/Karin

Fråga: För att döda mossa i gräsmattan finns en vätska som innehåller järnsulfat och som blandas med vatten för att bespruta gräset med. Vid klippning kan då gräset utan att skada läggas på komposten?
Ur miljösynpunkt är det kanske bättre att inte bekämpa mossan utan låta den vara kvar i gräsmattan. Mossan kanske utvecklas för att läka obalanser som det blir vid klippning av gräset och är ett skydd mot jordförstöring och utsläpp av växthusgaser. Finns det någon forskning i detta fall om mossans plats i ekosystemet?
Tack för svar
/Ingemar

Svar: Järnsulfat ingår i de flesta medel på marknaden som är avsedda för att få bort mossa. Järnsulfat består av järn, syre och svavel, ämnen som inte är skadliga var för sig. Men sulfater har den effekten att de försurar jorden. Detta gör att markorganismerna trivs sämre. På golfbanor används därför järnsulfat på greenerna för att få bort maskar! Man vill nämligen inte ha några maskhögar där golfbollarna ska rulla. Järnsulfat är inte tillåtet i ekologisk odling, däremot får man använda rent svavel och svavelkalkvätska.
Att använda gräs från en gräsmatta där man spridit ut järnsulfat har antagligen inte några större negativa effekter i kompost eller som marktäckning. Om man häller järnsulfat direkt i komposten får man däremot en försurning. Denna kan motverkas med kalkning.
När man köper järnsulfat-preparat ska man se upp. I allmänhet innehåller de nämligen konstgödning vilket också stimulerar gräset på mossans bekostnad.
Mossan växer naturligt där det är skuggigt och kompakt, näringsfattig, vattensjuk jord. Man kan alltså motverka detta genom att lufta (vertikalskära), dränera, topdressa med sand, gödsla, till exempel med hönsgödsel eller urin och inte klippa gräset för lågt, minst 5-6 cm högt. Man kan också så in klöver vilket ger naturlig näring och förbättrar jorden. På skuggiga platser får man dock räkna med att ha en del mossa.
Frågan är om man måste bekämpa mossan? Någon skada gör den ju inte och man får en matta man kan gå på även sen höst och tidig vår. Mossorna har stor betydelse för ekologin i den vilda naturen. De täcker fjällväggar, klippor och stenar, samt marken i barrskogar och tar upp och håller kvar fuktigheten. I trädgården kommer mossan att ta upp mycket av näringsämnena i jorden innan gräset börjar växa och förhindrar därför urlakning av bland annat kväve från våra villaträdgårdar. Ur en ekologisk synvinkel är det därför bättre att ”samodla” gräset med mossa, en kombination som naturen själv väljer.

Fråga: På den här hemsidan http://www.skurupsborren.se/står det att kompostering och ytkompostering är miljöfarligt och till och med skadligt för hälsan.Vet ni nånting om det här?
Såkallad jordisering som ska vara alternativet verkar ju lite mysko...
I naturen hamnar ju aldrig avfallet långt ner i jorden, så det är ju onaturligt, eller?
Att det i komposthögar bildas gaser och annat är klart men vid ytkompostering efterliknar man ju naturen, så då borde ju inget "onaturligt" ske med avfallet, i så fall borde ju marktäcket i skogen också vara skadligt...eller är det att ytkomposten innehåller kväve som är problemet, marktäcket i naturen innehåller väl mindre kväve, i och med att den är såpass torr, men då har ju redan kvävet avdunstat...hmm, en komposthög bildas ju inte spontant i naturen så den kanske kan ge oönskade effekter...men ytkompost?

/Cirre

Svar: Det här är en mycket intressant fråga som inte har något givet svar. Det finns helt enkelt olika åsikter om nyttan eller skadan av kompostering så svaret här blir min egen åsikt i frågan.

Man kan se det här problemet från flera håll: hur gör naturen när den bryter ned material? Vilka växthusgaser skapas? Hur mycket näring får man vid olika metoder? Finns det andra fördelar med kompostering?

Det är ju uppenbart så att naturen själv i allmänhet väljer att ytkompostera. Löv och örter vissnar och faller ned till marken på hösten. Detta material tas om hand av insekter, maskar, bakterier och andra mikroorganismer som gör om det till växtnäring. Förlusten av näring är här liten, det vill säga det bildas inte mycket växthusgaser och man får inte heller läckage av kväve till vattendrag. Om man gödslar med stallgödsel på hösten eller tidigt på våren tillför man stora mängder lättillgängligt kväve, framför allt om gödseln inte innehåller så mycket halm eller strö. Detta leder till läckage av kväve eftersom inget växer på jorden just då som kan ta upp kvävet. En del kväve går också upp i atmosfären genom en process som kallas denitrifikation. Samma effekt får man om man lägger på färskt gräsklipp tidigt på säsongen, dvs även denna metod leder till växthusgaser och näringsförluster. Forskning visar att man får räkna med försluter av 5-30 procent av kväve när man lägger organiskt material på jorden.

När man komposterar i en hög uppstår en värmeprocess där det bildas växthusgaser. Kväve och kol (CO2) läcker ut i atmosfären vilket vi ju nu har lärt oss inte är bra eftersom det bidrar till växthuseffekten. Är då detta en onaturlig process? Eftersom naturen skapar den själv och det finns bakterier som överlever i kompostens hetta så verkar naturen även klara av denna process. Man får väl tänka sig att det då och då naturligt bildas högar av organiskt material – t ex kan ju löv blåsa ihop i en hög – och att naturen därför har en metod för att ta hand även om detta. Den färdiga kompostjorden innehåller betydligt mindre näring än vad som fanns i ursprungsmaterialet, så varmkompostering innebär alltid en näringsförlust. Fördelen är att man får fin jord som man t ex kan använda för att odla i krukor. Miljömässigt är det bra att ta fram egen planeringsjord istället för att köpa påsjord med alla transporter som då ingår. Komposterar man sitt hushållsavfall minskar man också på avfallsmängderna och man sluter ett eget kretslopp i sin trädgård.

Inom den biodynamiska odlingen hävdar man att mogen kompostjord har en speciell kvalitet som tillför ”livskraft” till jorden. Denna uppfattning verkar ha smugit sig över i ekologisk odling och i många handböcker skriver man att komposter ska ligga i två-tre år innan jorden används. Något vetenskapligt bevis för detta känner jag inte till och enligt dem som har provat går det mycket bra att tillsätta halvförmultnad kompost till jorden liksom man också kan odla på själva komposthögen.

Att jordisera, dvs att gräva ned organiskt material som köksavfall långt ned i jorden, är en metod som mig veterligen har introducerats av Börje Gustavsson i Skurup. Men troligtvis har människan i alla tider slängt sitt avfall på åkern eller grävt ned det ytligt för att förhindra att djuren tog det. Att bygga djupbäddar där man gräver ned stora mängder organsikt material i en bädd liknar också Börjes jordisering. Djupbäddar har använts på olika ställen på jordklotet för att optimera skörden när man har liten yta till förfogande.

Enligt många handböcker i odling skapar en syrefri nedbrytning skadliga ämnen som hämmar rötternas tillväxt. Själv har jag aldrig märkt av denna effekt, även om jag inte använt mig av en borr utan endast grävt ned kompost ytligt i odlingsbäddarna.

Organiskt avfall som grävs ned i matjord omsätts snabbt på sommaren till växtnäring. Enligt den gängse uppfattningen måste materialet brytas ned till mineraler för att det ska kunna bli till växtnäring. Enligt den organisk-biologiska teorin kan växterna även ta upp större molekyler, ett synsätt som även delas av forskarna som arbetar med Effektiva mikroorganismer. Troligtvis varierar växternas förmåga att ta upp större partiklar vilket gör att t ex pumpor och squash trivs bra på en komposthög medan andra växter inte verkar ha samma kraftfulla förmåga att ”smälta” den grova födan i komposten.

Eftersom jordisering leder till jord och mylla får vi anta att denna metod också är naturlig. När träd dör omvandlas rötterna till jord vilket visar att naturen har en inbyggd förmåga att ta hand om organiskt material även i djupa jordlager.

Naturen verkar alltså kunna omvandla organiskt material till jord på många olika sätt. Jag använder själv ytkompostering, kompost och jordisering och har inte sett några negativa effekter på det som växer. Istället för varmkompost använder jag maskkompostering eftersom denna inte utvecklar värme och förlusterna då blir mindre. Maskkomposten har jag för att tillverka planteringsjord så jag slipper köpa det. Vid odlingarna har jag en komposthög som tar hand om grövre material som stjälkar och grenar. Där lägger jag också ogräsrens för att rotogräset ska dö. Denna kompost sprids halvförmultnad ut på våren för att höja mullhalten men gödslingseffekten är väldigt liten. En del av köksavfallet gräver jag ned ytligt i jorden men jag behandlar det då först med Effektiva mikroorganismer. Detta gör att avfallet fermenterar med nyttiga bakterier och man undviker då förruttnelse som jag personligen inte tror är det bästa för jorden. Där jag ytligt har grävt ned avfall på detta sätt har jag fått en fantastisk jord med otroligt tjocka daggmaskar.

Inom den organisk-biologiska odlingen menar man att ytkompostering, alltså marktäckning, är den bästa metoden för att skapa friska växter. Personligen tycker jag att man kan säga att alla metoder som ger en djup, mullrik, näringsrik jord (utan inblandning av kemikalier och konstgödsel) är bra för allt som växer. Denna djupa jord kan skapas genom olika metoder men i grund och botten handlar det om att omvandla organiskt material till mull. Eftersom varmkompostering och ytgödsling med stallgödsel verkar ge störst förluster av näring och mest växthusgaser föreslår jag att man undvika dem och istället använder täckodling, maskkompost och jordisering, gärna med tillsats av Effektiva mikroorganismer.

/Karin

Fråga: Jag har en ny odlingslott med ganska lerig jord som jag vill förbättra. Jag har lagt ytkompost, stenmjöl, lite löv och slaget gräs över det hela.
Sen har jag kommit på en bra idé, tror jag..
Det finns en lövskog/dunge precis bredvid och jag gick där och strosade och tog bort det översta lagret av löv,
därunder fanns halvförmultnat löv och väldigt lucker jord.
Så jag tog skottkärran och körde några lass och la tillsammans med ytkomposten, jag tänkte att det borde vara perfekt jordförbättringsmedel, typ som torvmull, fast lövmull.
Sen kollade jag ph-värdet i lövskog och det verkar ju vara rätt högt så det borde ju funka.
Så min fråga är helt enkelt, tror ni att det är en bra idé eller kan jorden/lövmullen ha helt andra "kvaliteter" än vad som passar i trädgårdsjord?
Jag vill försöka använda så naturliga saker som möjligt från närmiljön för miljön och enkelhetens skull, så jag tänkte det var en bra idé.
Sen i vår kanske jag måste köpa lite jord i säckar om jorden fortfarande är lerig, vilket den lär va...men då tänkte jag att jag kunde låna lite jord från lövdungen istället, bra idé?
Eftersom jag inte vill använda djurgödsel så tänkte jag använda gräsklipp, nässelvatten och kanske guldvatten.
Jag har gjort lite nässelvatten och vattnat med för att tillföra kväve nu på hösten, men vad jag funderar på är om jag ska gödselvattna redan innan jag planterar nåt till våren för att det inte ska bli kvävebrist i jorden, eller ska jag vänta tills det kommit upp och täcka med gräsklipp? Men nässelvattnet kanske är bättre för övergödsling under säsongen? Ytkomposten består ju av sönderhackade grönsaksrester, potatisskal mm. Är den typen av köksavfall såpass kväverikt så att det kompenserar kolet i de torra löven?

/Cirre

Svar: Tack för din fråga! Lövkompost är alldeles utmärkt för att bättra upp en lerjord. De halvförmultande löven ökar mullhalten i jorden vilket ger bättre struktur och skapar en jord som passar bra för grönsaksodling. Det kommer dock att ta en tid innan löven har förvandlats till jord och under denna tid förbrukar nedbrytningsprocessen kväve. Tillför man mycket löv, halm, spån eller andra kolrika material till jorden så kan man behöva tillsätta något kväverikt som stallgödsel, urin, nässelvatten eller färskt gräsklipp. Du vill ju odla utan stallgödel så då faller det alternativet bort. Ytkompostering av grönsaksrester tillför också en del kväve men detta räcker sannolikt inte för växter med stort näringsbehov som gurka, tomat, kålväxter, selleri och purjo. För rotfrukter och potatis går det däremot alldeles utmärkt liksom för ärter och bönor som binder sitt kväve själva.

Du kan alltså tillsätta lövmullen till jorden och odla växter där som inte kräver så mycket kväve. Täck gärna med gräsklipp runt dem. Ska du odla näringskrävande växter bör du täcka med gräsklipp och dessutom övergödsla med urin eller nässelvatten under den intensiva växtsäsongen, alltså juli och augusti. För att få ett kväverikt nässelvatten ska nässlorna ligga i blöt en hel vecka, då går näringen ut i vattnet. Du behöver inte gödselvattna innan du planterar/sår. I början av växtsäsongen har plantorna ett väldigt litet näringsbehov. Övergödsla istället när du ser att tillväxten är hög.

Genom att tillföra lövmull varje säsong kommer du på sikt att få en mycket bra odlingsjord. Att skapa bra jord handlar om ett kontinuerligt arbete som tar några år. Men det går också mycket bra att odla i lerjorden – den är näringsrik och ger bra skörd av t ex av purjo, kål, gurka och palsternacka. Tänk bara på att inte gräva i jorden på våren innan den har torkat upp ordentligt – då kan jorden bli hård som betong.

Lycka till!

Fråga: Jag är en ny medlem och har odlat olika grönsaker i min villatomt med marktäckning (klippt gräs för det mesta). Jag har skonats av skadedjur hittils, men i år fick jag en massiv snigelinvasion ( inte mördare) och de hann sprida sig ett par veckor innan jag förstodvad det var som knagde på mina plantor.

Nästa vår ska jag vara observant i tid!

Men, det är något som äter upp mina minsta plantor (jag misstänker jordloppor även om jag inte har sett någon ohyra på de angripna områdena)

Förra året(2008) odlade jag kålväxter i ett nytt område (gräsmatta året innan) och allt växte bra då.

I år (2009) planterade jag dit blekselleri samt purjo (forodlade i växthuset) och alla dessa växte bra, men lite senare frösådde jag morötter, som groddeoch sedan försvann precis när de hade tittat ut i början av juni. Senare sådde jag asiatiska bladgrönsaker med samma resultat, inget växte upp!

Ett annat område där jag har haft hallonlandet förut (hallonen dog pga nematodangrepp ) odlade jag tidig vitkål i år och dom växte riktigt bra (även dom var fördrivna plantor).

Därefter sådde jag olika asiatiska bladgrönsaker, och inget av dessa grodde (nya fröer från Runåberg och Impecta).

På både områden växte däremot rädisan upp utan problem.

Morötter växte fint på mina andra land i närheten, både i jorden och på pallkragar.

Hur ska jag tänka nästa år för att lyckas?

I de nämnda områden kan jag odla nästa år delvis pumpor, men har även planerat att odla vitlök och så nu på hösten både palsternacka och morötter.

Kan en höstsådd hjälpa?

Måste jag vattna jättemycket under maj, det har varit väldigt torra och varma vårar har i Östergötland på sistone.

Kan benmjöl vara bra runt sådderna?

mvh,

Hanna

Svar: Kul att du odlar så mycket och använder marktäckning!

Det är inte helt lätt att säga exakt vad som äter upp dina plantor. Är du säker på att du inte har mördarsniglar? De är annars experter på att äta upp småplantor som just kommit upp och ofta finns inte ett spår kvar. De gillar väldigt mycket just asiatiska kålväxter och kan äta upp dem helt.

Morötter brukar de däremot inte ge sig på. Morötter angrips framför allt av morotsbladloppan som ger krusig blast och förtvinade morötter och av morotsflugan som gräver gångar i moroten. Om man får ett angrepp av morotsfluga tidigt på säsongen, i maj, kan det leda till att småplantorna dör. Detta kan man förhindra genom att lägga på fiberduk eller vänta med att så till slutet av maj. Man slipper då den första generationen morotsfluga. Det är också viktigt att flytta morotsodlingen varje år, eftersom morotsflugans puppa övervintrar i jorden. Att så på hösten hjälper inte om det är morotsflugan, men det är värt att pröva eftersom det är svårt att säga vad som tog dina morotsplantor. Kaniner är ju också väldigt förtjusta i morotsblast och jag har varit med om att få mina morotsrader nedgnagda när jag odlat i stadsmiljö.

Kålväxter är generellt svårodlade och man får som hobbyodlare räkna med att använda fiberduk noggrant om man ska få en bra skörd. Säsongen 2009 var svår när det gäller kålodlingen och jag har hört om många som fick sina kålplantor helt förstörda av kålflugor, löss och jordloppor: Mot dessa insekter kan man strö ut aska, stenmjöl eller Algomin. Man kan också spruta med såpvatten liksom täcka med fiberduk. Ett mindre angrepp klarar ofta plantan av och ser man bara till att den har gott om näring och fukt så växer den till sig igen. Blir angreppet för stort och sker i ett tidigt stadium hinner det kanske aldrig bli någon skörd.

Rent generellt måste man som hobbyodlare räkna med att man får dela med sig en del av skörden till insekter och andra djur. Man får testa sig fram vad som fungerar där man bor och sedan odla det. Det skiljer också mycket från säsong till säsong. Olika skadedjur är aktiva vissa år, regniga år blir det svampangrepp, torra år bladlöss osv. Täckodling hjälper växterna att ha lagom fuktig jord kring rötterna och det ger också kontinuerlig näring.

När det gäller vattning så måste man ofta vattna plantor när man sätter ut dem så att de inte torkar ut. I övrigt behöver man i allmänhet inte vattna alls i maj. Då brukar markfukten finnas kvar och täcker man dessutom plantorna lider de ingen brist på vatten. De två senaste åren har det varit extremt torrt under maj månad och det har därför krävts vattning i trädgården på vissa platser. Tänk då på att vattna rejält, t ex en gång i veckan, istället för att småskvätta varje dag. Det är dock bra med en viss torka under våren eftersom växternas rötter då söker sig nedåt och skapar ett stabilt rotsystem.

Generellt kan man säga att det bästa sättet att förebygga angrepp på plantorna är att hålla dem i god och kontinuerlig tillväxt. Precis som vi blir sjuka när vi slarvar med sömn och mat blir också plantorna sjuka när de inte får bra näring, vatten och solljus. En angripen växt är ofta ett tecken på näringsbrist, torka, vattensjuk mark eller någon annat som inte är optimalt för växten. Täckodling, genomtänkt växtföljd, gröngödsling och stenmjöl är en bra grund för att hålla växterna friska. Sedan får man experimentera och se vad som passar i den egna odlingen.

Lycka till!

Karin

Fråga: Jag undrar en sak som gäller radon. Här i Kalmartrakten är de flesta grustag lokaliserade vid rullstensåsar, som innehåller mycket grus och sten. Åarna innehåller även en hel del radon. Ifrån dessa rullstensåsar hämtar byggföretagen sand, grus etc. Materialet är främst gnejs/granit.

Min fråga är nu om det följer med radon i stenmjölet? När jag häller ut stenmjöl i rabatterna, vart tar radonet vägen? På er hemsida berättar ni att sand i rabatterna är någott positivt för växterna. Kan radonet påverka någonting i de sammanhangen?

Med vänlig hälsning/Sten-Åke

Svar: Vi har fått ett svar från Kirlna Skeppström, på Strålsäkerhetsmyndigheten

Om stenmjölet produceras från en bergart som innehåller mycket uran kan det avge radon. Radon är en gas och när den bildas i mineralkornen i t ex uranrikt stenmjöl, diffunderar gasen från jordlagret till atmosfären ovan markytan och utspädning sker. Jordens vattenhalt och vinden kan också ventilera bort radon. Det finns ingen risk att radonet tas upp av växter.

Rent teoretiskt kan man tänka sig att om det finns en brist på kalium i jordlagret kan cesium tas upp istället. Det finns säkert en hel del forskning gjorda kring detta ämne och det går att söka på http://www.sciencedirect.com/. Vi har inte egna publikationer om ämnet.

Läs mer i en tidigare fråga>

Fråga: Tack för en mycket bra läsning! Här hittar jag det mesta svaren på mina frågor om ekologisk odling och känner bekräftelse för det arbete som läggs ner med ekologisk djurhållning och växtodling!

Jag använder fårgödsel och täckodlar med bl agräsklipp ochi våras la jag även på aska (från pelletseldning). Det mesta i grönsakslandet växer mycket bra men dock inte broccolin (Emperor). Jag förgror inomhus för utplantering, plantavstånd ca 30 cm, byter odlingsplats varje år, samplanterar med Tagetes och Ringblomma, plantorna blir höga och fina men knoppställningen bara som femkronor. Någon sa att fosfor främjar knoppsättning men hur tillsätter jag i såfall det?

Kasserade trasiga rundbalar med ensilage brukar jag använda som täckmaterial i gångar men även runt bärbuskar, jordgubbar och under majs och squash. Men vad innehåller (gammalt) ensilage? Kan det jämföras med halm (som förbrukar näring) eller gräs (som tillför kväve). Det är ju hårt pressat och innehåller även en del mögel eftersom plasten gått sönder. Jag skulle vilja veta näringsinnehåll, ph och om detöverhuvudtaget är lämpligtatt använda kasserad ensilage i trädgårdslanden.

Hälsningar/Annelie

Svar: Det här var intressanta frågor som går in på detaljer när det gäller gödsling. Som ekologisk småskalig odlare med användning av gräsklipp och andra täckmaterial har man inte helt koll på mängden näringsämnen som man gödslar med. Det handlar om att prova sig fram och efter hand får man en känsla för hur mycket man ska gödsla olika grödor. Många gånger tror man kanske att man gödslar för lite när det inte växer som man vill men man kan faktiskt också gödsla för mycket.

Det är svårt att säga exakt vad som orsakat den dåliga broccoliskörden – du verkar ha en genomtänkt odling med växtföljd, täckodling och samplanteringar. Det låter dock som om du gödslar väldigt mycket med kväverik gödsel, både fårgödsel och gräsklipp. Denna kväverika gödsel gynnar bladtillväxten på bekostnad av fruktsättning. Normalt sett brukar just broccoli klara av detta och svara med ett stort huvud, men om plantan är i tillväxt sent på säsongen så kan den ha svårt att hinna utveckla ett stort huvud om den har mycket gödsel. Tecken på detta är en stor bladmassa men små huvuden.

Sedan använder du också aska som är väldigt rik på kalium. Generellt sett är kalium viktigt för rotsaker och bärbuskar men inte lika viktig för kålen. Aska är ett lättlösligt gödselmedel som höjer markens pH. Man ska absolut inte ta på för mycket, ungefär en näve per kvadratmeter. Använder man stora mängder aska kan man störa jordens pH-balans och helt förstöra skörden. Aska är också bra att använda senare på säsongen eftersom kalium också behövs just för fruktsättningen.

Jag tror inte du har fosforbrist eftersom det finns gott om fosfor både i gräs och gödsel. Tecken på fosforbrist är annars att äldre blad blir mörkgröna och att bladen kan bli rödaktiga på baksidan. Brist på kväve ger istället dålig tillväxt och gula blad. Kaliumbrist ger bleka blad som blir bruna i kanten.

En helt annan orsak till dålig skörd av broccoli är att plantan kommit ut för sent i jorden. En kålplanta bör dras upp i 5-6 veckor innan den sätts ut. Står den kvar längre inomhus/i växthus tar ofta näringen slut och plantan avstannar i tillväxt. Den kan då ha svårt att komma igång igen. Detta är troligtvis inte ditt problem eftersom du säger att du har stora plantor.

När det gäller ensilage så är det ju mjölsyrat gräs och näringsmässigt ska det alltså jämställas med gräs. Eftersom det är så kompakt innehåller det mycket koncentrerad näring och man ska vara försiktig med att lägga ut för mycket eftersom kvävet lätt läcker ut i marken och förorenar vattendrag.

Ensilagebalar som gått sönder är alldeles utmärkta att använda i trädgårdslandet men man ska då täcka växter som har ett stort näringsbehöv. Ensilage är därför inte så lämpligt runt bärbuskar eftersom det ger stor grönmassa men lite bär. Jordgubbar kan täckas med ensilage efter skörd för att de ska växa till sig och bilda kraft inför nästa säsong. Det är däremot inte lämpligt med gräsklipp under jordgubbarna på våren. Då får man stora blad och lite gubbar plus risk för mögel. Under jordgubbarna passar därför halm bättre som ger lite näring och håller gubbarna rena och fina.

Squash, gurka, melon, pumpa, tomat, kål, purjo, majs och bladväxter är sådant som trivs med kväverik gödsling. De gynnas av ensilage. Täck dock inte för tjockt. Eftersom ensilaget är så sammanpressat behövs inte så mycket. Rotfrukter kan få lite ensilage på sommaren men här måste mängden vara ännu mindre. Bönor och ärter behöver inte alls denna kraftiga gödsling. Eventuellt kan man blanda ensilage med löv eller halm för att få mer struktur och en mindre kraftig gödsling.

Att lägga ut ensilage på gångar är ett slöseri med resurser och kvävet kommer då att försvinna ut i marken. Har man för mycket grönmassa/ensilage kan man spara det i säckar till nästa säsong eller kompostera det och använda jorden längre fram.

Man behöver inte vara rädd för möglet i ensilage, det brukar naturen själv ta hand om. Men man ska naturligtvis inte lägga ut mögligt ensilage precis under grönsaker/frukter som ska skördas. PH-värdet är naturligtvis lågt i ensilage men jag tror inte det påverkar jorden eftersom de organiska syrorna snabbt bryts ned. Vill man vara på den säkra sidan kan man kombinera ensilaget med lite aska.

Med vänlig hälsning/Karin

Fråga: Hej! Vi köpte en villa för 2 år sedan. När vi flyttade in fanns nästan inga äpplen på de 2 äppelträd som finns här i trädgården. Förra året var båda träden så fulla av äpplen att vi inte kunde äta upp alla. Och i år bär det ena trädet 2 st och det andra trädet 3 st äpplen. Jag har aldrig haft fruktträd förut och är helt okunnig kring detta.
Jag har förstått att äppelträd kan vara cykliska i sitt bärande av frukt, men skillnad mellan 20 kg och 2 stycken verkar väldigt stort. Är det "normalt"? Har jag gjort något fel resp kan jag göra något bättre? (Träden står rätt så täta på var sin sida om ett päronträd.) Eller var det kanske bara ett extremt dåligt år i år? (På vilket sätt då i så fall?)
Tack så mycket på förhand!
Vänliga hälsningar Brigitte

Svar: Äppelträd kan vara cykliska i sin skörd och ofta blir det vad man kallar vartannatårsbördighet precis som du säger. Ojämn skörd kan bero på flera faktorer, främst årsmånen (väder och vind det aktuella året, speciellt förhållandena vid blomningen) och trädens beskärning samt näringsstatus. Äppelträden anlägger sina blomknoppar året innan de blommar. Om då trädet är nedlastat med en stor skörd av frukt kan det hända att det prioriterar att bära fram dessa frukter istället för att anlägga blomknopparna. Sådant styrs at komplexa hormonella samspel i trädet, men i princip gäller detta. Ofta blir därför skörden mager året efter ett rikt skördeår.

Omvänt gäller också att om skörden uteblir, till exempel på grund av frost i blomningen, så kan trädet använda all energi till att utveckla rikligt med blomknoppar, varför skörden kan bli extremt stor året efter ett magert år. På detta sätt kan trädet komma in i en olycklig cirkel av ojämn bördighet. Man försöker därför genom regelbunden beskärning att begränsa skörden så att den aldrig blir jättestor, men däremot jämnare mellan åren.

Om man varje år gallrar i de fruktbärande smågrenarna så minskar man antalet blommor, och därmed potentiella frukter. Samtidigt får man ett glesare och luftigare träd där solen kommer åt bättre att belysa frukterna och att torka upp efter regn, något som är viktigt för att undvika skorv och andra svampsjukdomar. Dessutom undviker man grenbrott av för tungt nedlastade grenar: dels genom att de hela tiden kortas in något och dels genom att man klipper bort en del av fruktveden. Beskärningen skall heller inte överdrivas, utan man ska sträva efter att hitta en balans mellan fruktbärande grenar och nya skott. Klipper man för hårt får man ingen frukt, utan bara massor av vegetativa skott.

Se även artikel om beskärning i Odlaren 1-2008 Beskärning hur gör man sen?

Fråga: Jag har ett växthus med en hps lampa och under denna har jag lite växter som jag sparar över vintern och ställer ut på sommrarna. Jag har precis köpt en 3 årig vinranka av sorten Vitis Lakemont.

Jag undrar om plantan behöver vila efter skörd och behöver kyla eller kan jag låta den stå i växthuset och hur ser då dess livscykel ut och hur lång tid tar det tills den börjar blomma igen?

Måste plantan först träda in i ett vegetativt tillstånd? Hur många soltimmar behövs osv?

/Mvh Susanne.

Svar: Hej!

Druvor är anpassade till ett tempererat klimat med fyra årstider och alltså även en viloperiod, vintern. Därmed inte sagt att de inte går att odla i växthus. Så länge som man inte värmer upp växthuset under vintern, eller åtminstone sänker temperaturen till några grader över noll, det vill säga en Medelhavsvinter, så får vindruvan den viloperiod den behöver. Det finns sedan ett 10-tal år också verkligt härdiga druvor, som klarar att växa utomhus även i Mellansverige och södra Norrland i skyddade lägen. Detta är främst sorter från Lettland som förädlades fram där under Sovjettiden. I Sverige brukar de kallas staketdruvor. De är korsningar med den amerikanska labruskadruvan, och amurvin, som är mycket härdigt. Den har en lite speciell kryddsmak och ger inte lika söta druvor som den traditionella europeiska druvan, Vitis vinifera. Labruskadruvorna trivs också bäst i surare jordmån, till skillnad från den europeiska druvan, troligen på grund av att vildartenär skogslevande. Man kan alltså blanda i torv eller lövkompost i jorden för att få ett lägre pH-värde till dessa typer.

Just den sort du frågar om, Lakemont, är en kärnfri, grön druva som används för russinframställning. Den har också labruskablod i sig, men verkar inte höra till de allra härdigaste. Uppgifter finns om att den är härdig i zon II. Den lämpar sig därmed utmärkt till växthusodling, om man har en låg temperatur över vintern. Man kan förmodligen gärna stänga av värmen helt om man vill det, speciellt när vinstocken har blivit lite kraftigare, efter några år. I början får man nog isolera vinstocken och roten med halm undervintern, om man odlar i kallhus.

Vinplantor i växthus måste beskäras hårt för att inte ta över fullständigt. Man får också mer och bättre frukt om man beskär plantan regelbundet och schematiskt under växtperioden. På hösten, efter skörd, skär man tillbaka alla rankor till stocken och börjar om på nytt. Detta ska man inte vänta med till efter nyår, då vindruvor gärna blöder kraftigt när saven börjar stiga.

Lars Forslin

Fråga: Jag undrar rent nyfiket om du vet om någon forskning angende hur ätliga växter tar upp avgaser i en stad. Kanske någon som har tagit prover. Jag plockar själv en hel del och är med i nätverket Mykhorriza för gerilla gardening i Malmö./Ola

Svar: Lena Israelsson skriver något om detta i början av sin bok Cityodling.

Hon ställde sig samma fråga och bollade över den till olika forskare. De gav alla samma svar: Eftersom bensinen idag är blyfri är det inte farligt att äta grönsaker som odlas i en stad. Eftersom det inte fanns någon forskning som stödde detta tog Lena kontakt med FOR, Fritidsodlarnas riksförbund, som drog igång en mindre undersökning. Man sådde plocksallat vid hårt trafikerade gator och vägar, bland annat i odlingslådor längs Hornsgatan i Stockholm. Bladen plockades, sköljdes och skickades på analys. Analyserna visade just det som forskarna hade trott: Bladen innehåller inte höga halter av tungmetaller, de låg under gränsvärdena. Däremot innehöll sallat som odlats vid hårt trafikerade gator förhöjda värden av PAH, polycykliska aromatiska kolväten. PAH är omdebatterade ämnen eftersom de ger upphov till mutationer och cancer. I en stad kommer dessa ämnen huvudsakligen från bilavgaser och slitage från vägar och däck men de bildas också när vi grillar mat, framför allt vid grillning av kött. Att grilla korv över öppen eld ger upphov till höga halter av PAH.

Rekommendationen för odling av mat i en stadsmiljö är att ha ett säkerhetsavstånd till en hårt trafikerad gata på 20 meter. Det är också viktigt att skölja grönsakerna ordentligt. Man bör också vara uppmärksam på om den jrod man odlar i kan har blivit förorenad, t ex om det tidigare har funnits en industri där. Prata gärna med ditt lokala miljökontor om du misstänker att jorden kan vara förorenad. De vet också om det finns lokala utsläpp som gör odling i stadsmiljö olämplig.

Karin

Fråga: Tack för en jättebra hemsida. "Hittade" er på årets trädgårdsmässa i Älvsjö och känner mer och mer att inom kort blir det en medlemsanmälan från mig.

Jag har en odlingslott, väldigt lerigt, första året i år. Har lyckats odla på ca. hälften med potatis, lök, lite bönor. Sedan tidigare finns jordgubbar och hallon. Förra hösten, efter att gamla innehavaren misskött lotten, frästes all bar jord. Resultatet är massor av tistel...suck...Har rensat flera ggr. under säsongen. Så därför är det bara tidigare nämnda grönsaker som lyckats överleva. Allt annat som såddes klarade sig inte.
Nu kommer min undran/fråga. Har några "organiserade skräphögar" med allt det rensade. Kan jag lägga allt i en hög och nästa år ösa på lite jord för att sen ha t.ex squash där? Eller måste all tistel bort? Har en kompost där jag har allt som jag vet är ok. (även hemifrån). Det är ju det där med ogräsrötter/frön som jag inte vill ska leva vidare (för mycket). /
Marie-Louise

Svar: Det är en väldigt bra idé att lägga ogräs i en hög, låta det förmultna och samtidigt odla på högen. Detta tillför organiskt material till jorden och på sikt gör det din lott mycket mer frutkbar och du kommer att få fin, mullrik jord.

Om man vill vara säker på att ogräset är dött innan det läggs i komposten kan man först lägga det att dö i solen några dagar. Man kan också se till att täcka högen ordentligt med t ex halm eller löv – då kommer det inte att börja växa i komposten.

Dra upp plantor av squash, gurka och pumpa. De kan sedan planteras i högen i slutet av maj. Gör en grop för varje planta och om högen fortfarande är i stort sett oförmultnad bör man lägga ned lite jord i hålet och sedan sätta ut plantan. Squash trivs mycket bra att växa på detta sätt och du kommer att få stora plantor och hög skörd.

Året därpå kan du låta högen bli en odlingsbädd med djup jord. Här kommer rotfrukter som morot, persiljerot, palsternacka mm att trivas väldigt väl.

Lycka till med odlingarna!

Fråga: Jag har en fråga om vallmofrö som ingen hittills kunnat svara på. Det är om alla vallmons frö är ätliga? Jag har stora rosa fina vallmon i trädgården som jag fått vid ett tillfälle och inte vet vad heter. Jag får så mycket vallmofrö att jag skulle kunna vara (ekologiskt) självförsörjande på dessa till mat och bakning, men vågar inte äta dem förrän jag vet om det är ok. Har du någon aning om detta?

/ Annelie

Svar: Vallmosläktet är mycket stort och innehåller 120 arter varav flera odlas som prydnadsväxt i Sverige. Vallmofrön, som används till matlagning och bakning, tas från växten opiumvallmo, Papaver somniferum. Flera av de andra arterna har giftiga fröer och de ska alltså inte användas som livsmedel.

Det är tillåtet att odla opiumvallmo i Sverige trots dess innehåll av opiater. Halten av opium i de varianter som säljs här är så låg att den inte går att använda som drog.

Det finns en rad namnsorter av opiumvallmo, t ex Black Beauty, Danish flag, Feather, the Giant m fl. Ofta undviker fröfirmorna att flagga med att det är opiumvallmo för att inte dra till sig dem som vill få fram opium. Vallmofrön kan skördas från dessa sorter och användas på bröd, bakverk etc. men man ska inte använda frön om man inte vet att det verkligen rör sig om växten Papaver somniferum.

Det låter som om din vallmo kan vara en jättevallmo. Den tillhör då antagligen arterna P. bracteatum, P. pseudo-orientale eller P. orientale och ska alltså inte användas för att ta frön. Andra arter av vallmo som inte heller tillhör arten Papaver sommiferum är pionvallmo, sibirisk vallmo, spansk vallmo och fläckvallmo. Men namnförvirring är stor så ska man ta frön ska man vara säker på det latinska namnet.

Det finns också en rad blommor som kallas för vallmo utan att tillhöra släktet , t ex bergvallmo och hornvallmo.

I vårt land finns vilda former av vallmo som man ofta finner i vägkanter etc. Det rör sig då om kornvallmo, rågvallmo eller spikvallmo. Fröna från kornvallmo, Papaver rhoeas, har traditionellt använts till bakning och inom folkmedicinen. Den anses har lugnande och hostdämpande egenskaper men innehåller inte opium.

Karin

Fråga: Hej! Vilken underbar tidning som jag har hittat på nätet. Kan jag prenumerera på den genom er?

Men jag har en fråga som jag väldigt gärna vill ha svar på. Jag har massor av åkerfräken i mitt trädgårdsland. I år fick det bli potatis där och grönsakerna odlar jag i pallkragar.Hur får jag bort detta hemska ogräs och vad är det som fattas i jorden när de bara blir fler och fler.

I vintras grävde vi bort 50 cm jord och la dit grus. Sedan på med pallkragar och gödsel och jord. Jorden har vi köpt i säckar. Jag satte ut frön i mitten av april och det växer som bara den.

/ Eva

Svar: Åkerfräken är ett ogräs men också en ört som kan användas både för att stärka växter och förbättra hälsa. Har man fått in den i sin trädgård är den dock svår att bli av med eftersom den har ett så omfattande rotsystem. Åkerfräken trivs på tung, odränerad lerjord och indikerar att jorden behöver tillföras organiskt material för att höja mullhalten. Det kan också vara så att jorden behöver täckdikas för att öka avrinningen.

Åkerfräken har rötter som kan gå 1-2 meter nedåt i jorden och växten bildar ett system av rötter på olika nivåer i jorden. När man rycker loss de plantor som sticker upp så är det bara toppen av växten man kommer åt – det mesta finns alltså kvar i jorden.

Om man jordfräser där det växer åkerfräken kommer rötterna att delas i små bitar och börja växa igen – man får alltså ännu mer av örten. Därför är det bättre att bearbeta jorden manuellt där man fått in åkerfräken och för att bli av med den måste man hålla marken ordentligt täckt. Det räcker inte med ett täcke av organiskt material. Här behöver man täcka noga med t ex markväv eller en presenning som man håller nere med stenar, plankor etc. Man måste täcka med marginal för att vara säker på att få bort allt och helst hålla täckt i två säsonger.

Man kan kanske också bli av med växten genom att kontinuerligt plocka bort den så fort den syns. Den får då inte möjlighet att lagra någon näring i rötterna och dör ut på sikt. Men detta är ingen säker metod – det enda säkra är att täcka.

Åkerfräken har många positiva egenskaper. Med sina djupa rötter tar den upp mineraler från djupa jordlager och tillför dem till matjorden och växterna. Har man tillgång till den ska man plocka örten och använda den i trädgården och som örtte. Tänk på att det finns ett tiotal fräkenarter i Sverige och att kärrfräken är giftigt!

Framför allt är det den höga halten av kisel som gör örten användbar men den innehåller också en rad andra mineraler och spårämnen. För att få ut kislet ur växten ska den kokas, minst en kvart, gärna en hel timme. Ta 20 g torkad växt eller 200 gram färsk växt till en liter vatten. Åkerfräkenteet kan sedan spädas och sprutas i trädgården över växterna. Det stärker alla plantor mot framför allt svamp- och mögelsjukdomar.

Om man inte kokar växten kan man istället låta den dra i vatten utomhus. För att få ut de viktiga ämnena måste man då låta den stå länge, till den upplöses i vattnet. Man kan också plocka åkerfräken och lägga runt plantor som marktäckning. Framför allt värme- och ljusälskande växter stimuleras av detta som tomater, paprika, squash, gurka, bönor och jordgubbar.

Man kan bespruta sin trädgård med åkerfräken varannan vecka i förebyggande syfte. Framför allt bör man bespruta växter som lätt angrips av svamp och mögel, t ex skyddar det potatisen mot bladmögel, fruktträden från monilia och på hösten skyddar åkerfräken mot mjöldagg.

Åkerfräken är också bra för oss människor. Kislet stärker naglar och hår och växten har traditionellt använts mot reumatism, gikt och njurproblem. Den är också bra vid vanliga blåskatarrer.

Karin

Fråga: Jag vill drastiskt ändra mina matvanor till enbart organiska naturliga matvaror helt fria från tillsatser å andra ämnen, men hur hittar jag det i min mataffär? Jag handlar mest på Konsum för det ligger närmast.

Hur vet jag att frukterna, grönsakerna, köttet, potatisarna, mjölken osv garanterat inte innehåller tillsatsämnen som t.ex aspartam, natriumglutamat m.m

Ett sätt är ju förstås att läsa på innehållsförpackningen, men studier visar ju att många farliga ämnen döljer sig under flera namn, senmed hjälp av EU lagar kan ju flera farliga ämnen samlas under ett namn som t.ex "Arom" och enligt lag inte behövs skrivas med i innehållsförteckningen, så finns det nått sätt som visar att det är garanterat att det inte innehåller massa skräp?

/Marcus

Svar: Kul att du vill äta ”ren mat”. Det enklaste sättet att få så bra mat som möjligt är att köpa ekologiskt certifierad mat. Det innebär att ett kontrollföretag garanterar att maten är odlad utan gifter och konstgödsel och att den inte heller innehåller några kemiska tillsatser. Certifierad mat märks med Krav eller EU-ekologiskt. Mat som är certifierad ekologisk kan alltså inte innehålla aspartam, glutamat och liknande.

Många butikskedjor har idag egna loggor för ekologisk mat, men kontrollera alltid att det också finns ett Krav-märke så är du säker på att maten är fri från tillsatser. Grönsaker, kött, ägg mm kan du också köpa ekologiskt på gårdsbutiker. Du kan då tala med bonden och få veta exakt hur djuren föds upp, vilka medel som används etc.

Ekologisk mat finns idag i de flesta butiker och Konsum som du handlar på har ett stort utbud. I många städer finns också ekologiska matbutiker där allt är garanterat giftfritt.

Du kan läsa mer om det här med tillsatser i böckerna Den hemliga kocken och Ren mat av Mats-Eric Nilsson. Mer info finns också på Kravs hemsida www.krav.se.

Karin

Fråga: Jag hamnade på Fobos webbplats när jag googlade på sättpotatis. Vilken intressant förening och webbplats!
Den måste jag gå med i! Får jag först ställa en akut fråga?
För några veckor sedan fick jag en odlingslott (100 kvm), och jag vet ingenting om hur man odlar, men vill gärna lära mig.
Jag läser Lena Israelssons bok "Köksträdgården" där hon rekommenderar gröngödsling för leriga jordar. Jorden är MYCKET lerig, och full med ogräs.
Vi har börjat gräva och rensa ogräs, och fick tips att lägga på torvmull innan den planerade gröngödslingen.
Nu läser jag på Fobos webbplats att det bästa är att börja på hösten, med marktäckning. Borde vi låta lotten bara vara under sommaren?
Det vore kul att odla i alla fall något denna sommar, även om vi inte har en aning om hur allt ska gå till.

Svar: Kul att ni har skaffat koloni och vill börja odla! Det går bra att odla direkt i alla typer av jordar. På sikt kan man förbättra jorden genom marktäckning, gröngödsling och kompost. Det gör att man får mer mullrik och lättbearbetad jord men det går mycket bra att börja direkt.
Om jorden inte varit odlad på länge och är täckt av gräs kan man skala av det översta jord- och gräslagret och kompostera detta. Sedan odlar man i den bara jorden. Om jorden varit odlad men nu är full av ogräs så kan man använda en grävgrep och gå igenom den och gräva upp ogräset.
Att gräva rent jord är ett mödosamt arbete. Ett alternativ är att odla i pallkragar som man köper på trädgårds/byggbutiker. Ska man komma igång snabbt får man köpa jord eller sand och odla i den. Kanske finns det kompostjord på koloniområdet som man kan få?
Istället för att gräva kan man täcka marken med tidningar och halm eller löv. Man kan göra hål i täcket ned till jorden och sätta ut plantor i hålen. Det går också att lägga ut potatis direkt på gräset och täcka med halm.
Fördelen med att täcka är att man slipper gräva och att man året efter har öppen jord. På sikt ger marktäckning bättre jordstruktur men är det tung lera kommer det att ta flera år att förbättra jorden.
Att använda torv ger snabbt en lucker jord. Men torv är en ändlig resurs och egentligen inte något som man rekommenderar inom ekologisk odling. Det innehåller heller ingen näring för växterna. Man får samma effekt genom att tillföra jorden löv, halm och gräsklipp. Det tar längre tid men ger också mat till jordens mikroorganismer vilket på sikt ger en mer bördig jord. Mer detaljer kring hur man kommer igång och odlar finns i artikeln Odlingen börjar på hösten ( som du kanske redan har läst). Det finns också en del om hur man börjar odla i årets nummer av Odlaren. Sedan är det ju upp till varje odlare att hitta sin väg. Det finns inget rätt eller fel, testa själv och se vad som passar dig!

Lena Israelssons bok tycker jag är den bästa på marknaden just nu. Ni hittar också mycket på vår hemsida och i vår tidning Odlaren som kommer ut med 4 nummer per år.
Fobo har en del aktiviteter och kurser i Stockholm men ännu ingen aktiv lokalförening. Ni hittar aktiviteter under lokalföreningar. Ni är välkomna att bli medlemmar i vår förening, det står på hemsidan hur man betalar in.

Lycka till med odlingarna!

Karin

Fråga: Jag har nyligen läst en fullständigt fascinerande bokserie, den första heter Anastasia, skriven av Vladimir Megré. I boken läste jag om vikten av att hitta så ursprungliga växter som möjligt, då varje förädling gör att något av den ursprungliga kvalitén går förlorad. Jag har gått med i föreningen Sesam och fått tag på många olika frösorter från gamla växter.

Men nu kommer jag till min fråga: I böckerna skrivs det om att det idag bara finns 9 originaläppelsorter kvar i världen. Det sägs dock inget om vilka dessa skulle vara, om det är vildäpplen eller "godare" äpplen. Förmodligen är de fröäkta, att de alltså går att föröka genom frön, så att hela trädet har samma ursprung. Vad jag förstår så är inget Malus domestica ett originaläpple. Så i Sverige skulle alltså det bara finnas Malus silvestris, som ju är ett litet surt vildäpple. Vet du något om det här? /Lena

Svar: Originaläppelsorter var en lite underligt begrepp, men jag förmodar att man menar rena arter av släktet Malus. I så fall räknar man med runt 30 arter världen runt, med underarter hamnar man på 55. Vårt odlade äpple Malus domestica, har sitt ursprung i Centralasien. Man anser att det odlade äpplet är en hybrid mellan Malus pumila (sieversii) och Malus silvestris, vår vildapel.

Det kan också finnas fler arter inblandade. Som en hybrid ska namnet egentligen skrivas Malus x domestica. Malus domestica uppför sig dock som en art, den är helt fruktsam men hybridursprunget visar sig i att avkomman är mycket heterogen. Det är alltså enkelt att skapa en ny äppelsort, varje äppelkärna man sår gen nämligen upphov till en ny sort.

Sedan är det en annan fråga om den är bra eller inte. Idag testas många hundra plantor från olika korsningar innan man får fram en ny sort som man är nöjd med. Det finns en uppsjö av äppelsorter, man räknar med mist 7500 världen runt.

Uppfattningen om att något går förlorat vid förädlingen är ju helt riktig. Egenskaper som har selekterats bort är surhet, småfruktighet, träighet, till förmån för sötma, arom, mjällhet och storfruktighet. Vi får nog sända de som genom årtusendena har jobbat med att förädla de små sura hårda vildäpplena till dagens vackra, söta och aromrika frukter, en tacksamhetens tanke.

Man kan säga att äpplets utveckling har gått hand i hand med mänsklighetens utveckling. Som den kände svenske pomologen Olof Eneroth (1825–1881) skrev: "Ett folk utan ädlare frukter, utan behof däraf, utan kunskap därom, är ett rått folk." Och när man tänker närmare på saken så har han nog rätt.

Man har vid stenåldersbosättningar funnit rester av vildäpplen, förkolnade, vilket tyder på att stenåldersmänniskan åt dessa sura, hårda frukter, men att man ansåg sig vara tvungen att baka dem innan förtäring. Efterhand började man emellertid få mer förfinad smak och därmed uppstod behovet och en längtan efter en större och sötare frukt. Man letede förmodligen upp de träd som bar den största och godaste frukten och kanske sådde man kärnor av dessa?

Nå, i alla fall utvecklades ju fruktodlingen och fruktförädlingen i takt med människan själv. Så jag vill nog mena att de äppelsorter vi har idag är avpassade till vår smak av idag. Sedan är det en annan sak att vilda växter ofta har kanske högre koncentration av mineraler och vitaminer. Om man vill få något av denna kvalité så kan man ju naturligtvis plocka vildäpplen och kanske koka till mos, men jag skulle tro att man vill sockra åtminstone något.

Det finns också ett antal prydnadsäpplen som har en hel del av den vilda fruktens kvalitet, till exempel paradisäpplet 'John Downie' . Det är inte lika surt som de vilda och går faktiskt bra att äta direkt från trädet. Kanske det kan vara en bra kompromiss? Paradisäpplena (eng. crab apple) är också ofta mycket härdiga. En helt gul sort är 'Golden Hornet'.

Länkar:http://fornvannen.se/pdf/1910talet/1910_029.pdf sid 66 ff http://en.wikipedia.org/wiki/Apple http://en.wikipedia.org/wiki/Malus http://linnaeus.nrm.se/flora/di/rosa/malus/maludom.html

Lars Forslin

Fråga: Undrar om ni har något tips på var jag kan köpa frö i storpack till gröngödsling? Tänkte satsa på honungsört, havre, perserklöver, fodervicker och rajgräs. Har varit och kikat på granngården och plantagen men de har bara mindra förpackningar som räcker till 20 kvm/påse och vi har behov till ca 400kvm. /Anna

Svar: Gröndgödslingsfröer i små och större förpacknignar finns hos Lindbloms frö, http://www.lindbloms.se/ . Större förpackningar och ett stort utbud finns hos Olssons frö, http://www.olssonsfro.se/.

Läs mer om gröngödsling>

Fråga: Kan man använda aska som gödningsmedel när man odlar ätbara växter?

Svar: Träaska är rik på framför allt kalium (5-10 %) men den innehåller också fosfor, kalk och en rad andra mineraler. Grönsaker behöver mycket kalium för att utvecklas och kalium bidrar till växternas fruktsättning och blomning. Det är inte ovanligt att man i grönsaksland som har odlats många år får just kaliumbrist vilket man kan kompensera med vedaska. Aska är därför ett väldigt bra komplement till andrakväverika gödningsmedel som stallgödsel och urin. Aska brukar också rekommenderas till bärbuskar och till rosor. Det pågår också försök där man återför aska i större skala som gödningsmedel i skogen.

Kalium från aska löser sig snabbt i vatten och man kan därför inte förvara aska utomhus utan skydd, då lakas näringen ut. Man måste också tänka på att strö ut den när växterna verkligen behöver den eftersom kalium annars bara försvinner i marken. Det är alltså bättre att strö ut aska på sommaren när växterna behöver mycket näring än på våren eller hösten.

Aska måste dock användas med förstånd. Askan är mycket basisk vilket betyder att man höjer pH-värdet på jorden, det har alltså samma effekt som kalkning. Det kan okey att tillföra lite aska men om man använder stora mängder aska är det risk att man får en för basisk jord. Man ska inte heller använda aska på växter som skyr kalk, som rododendron. Däremot fungerar aska bra i gräsmatten där den hjälper till att få bort mossan.

Ett annat problem med aska är att den kan innehålla tungmetaller som naturligt anrikas i träd. Det är svårt att veta om just den aska man har tillgång till innehåller mycket tungmetaller och man bör därför inte strö på några större mängder av aska i grönsakslanden. En vanlig rekommendation är att inte använda mer än en näve aska per kvadratmeter, detta är också en lagom dos för att undvika för stor pH-höjning. Häller man ut stora mängder aska riskerar man att slå ut jorden för flera år framåt. Tänk också på att askan måste komma från ved och inte behandlat eller impregnerat virke.

Ett annat sätt att tillföra jorden aska är att strö den i komposten. Tänk dock på att stora mängder aska kan döda växter och få komposten att sluta fungera så även här gäller små mängder, några kilo till en kubikmeter kompost är okey.

Man bör också känna till att kalium har ett balansförhållande till magnesium. Om man tillför mycket kalium minskar växternas förmåga at ta upp magnesium vilket visar sig genom att bladen får svårt att bilda klorofyll och får ljusa partier vid nerven.

Karin

Fråga: Jag läste på en webbsida (som hänvisade till FOBO) att man skall vara försiktig med att täcka med gräsklipp i ett växthus. Jag får hem ett växthus snart, 11kvm, och planerar att odla i sand och gräsklipp. Blev dock lite tveksam när jag läste att klippet kan utveckla metangas som dödar plantorna i växthuset. Stämmer detta verkligen, och i så fall, vad skall man göra för att undvika detta?

/ Ellinor

Svar: Metangas bildas när organiskt material bryts ned i syrefri miljö, till exempel i botten på ett kärr. Metangas kallas därför även för sumpgas. När man täckodlar och lägger på 5-10 cm gräsklipp bildas knappast någon metangas eftersom man hela tiden har tillgång till syre från luften. Lite metangas kan nog bildas om man bygger upp mycket tjocka lager eller har en komposthög i växthuset. Någon risk för att det skulle bildas stora mängder metangas som dödar plantor kan jag inte se och det är något som jag inte heller har hört talas om.
Kanske är detta ett missförstånd? Metan är ju en kraftfull så kallad växthusgas, det vill säga den bidrar till växthuseffekten och klimatuppvärmning. Metangas bildas naturligt i våtmarker och på havsbottnar liksom vid utvinning av fossilla bränslen. Man har också nyligen insett att idisslande kor släpper ut stora mängder metan. Även risodling ger upphov till metanutsläpp vilket innebär att det moderna jordbruket har en viktig del i höjningen av klimatgaser i atmosfären.
Under de senaste 200 åren har halten av metan i atmosfären fördubblats, från 0,8 till 1,7 miljondelar av volymen. Detta anses vara en viktig faktor bakom de klimatförändringar vi nu ser.
Läs mer om jordbrukets påverkan på klimatet här>

Karin Jansson

Fråga: Jag har en tanke att så lite traditionella sädeslag. Alltså inte jordbruk utan våra vanliga sädeslag som i en rabatt. Jag skulle vilja hitta korn, råg, vete, havre, lin mm. som frön i en vanlig fröpåse. Allra helst, eller rent av självklart, så ekologiskt riktiga och traditionella som möjligt.

Har du nåt tips var jag kan vända mig?

/Mats

Svar: Det är fullt möjligt och inte speciellt svårt att odla våra vanliga sädesslag småskaligt i sin trädgård. Att så få gör det beror nog på att man dels tror att man måste ha en stor åker och traktor för att odla säd och dels för att man helt enkelt inte tänkt på möjligheten.

De sädesslag som odlas kommersiellt idag är i allmänhet högt förädlade och passar bäst för storskaligt jordbruk. Ska man odla i liten skala är det bättre med gamla lantsorter som är robustare. Många av dessa kan man få tag på genom föreningen Allkorn (www.allkorn.se) som just jobbar med att bevara och ta fram utsäde till gamla sorter. En annan möjlighet är att köpa hel säd i hälsokostbutik eller liknande och så dem. Problemet är dock att man då ofta inte vet om det är en höst- eller vårsort. Man kan också ta kontakt med lokala ekologiska odlare och höra om de har någon sort man kan få köpa lite utsäde av.

Ett årsbehov av säd är ungefär 75-100 kilo/person till bröd, flingor, pasta mm. Detta kan man få fram på cirka 2-300 kvadratmeter odling. Säden kan sås för hand och man kan skörda med en lie på gammalt vis. Säden måste sedan torka, gärna under tak, och därefter tröskas. Om man binder kärvar kan man tröska dem genom att slå dem mot en spikbräda. Man kan också breda ut dem på t ex ett lakan och slå med en klubba eller liknande. Sedan låter man vinden rensa bort agnarna.

Jag hoppas kunna återkomma i Odlaren med en mer fyllig artikel om gamla sorter och småskalig odling av säd.

Karin J

Fråga: Mitt problem är att jag alltid får skorv på min potatis. Jag har provat många sorter (några har fått mindre skorv än andra), jag har olika småland och byter växtplats för potatisen, etc etc - men skorven blir jag inte fri. Potatisen blir förstås ändå god, men jag vill ju gärna få den där helt skorvfria som man bara kan "blåsa" skalet av.
Jag har läst och undersökt och studerat - förstått att vårens torka kan förvärra - att skorven blir värre om potatisen har det för torrt vid knölsättningen, och att man förstås inte ska kalka - och kalkar gör jag inte, men vattningen på våren blir förstås ett problem för mig eftersom jag bara är på plats på helgerna.
Nu undrar jag två saker:
Kan sättpotatisen föra med sig skorv, även om den inte alls ser skorvig ut? Jag har köpt olika sorters sättpotatis i lösvikt hos en handlare på torget sista åren - den ser alltid fin ut, men kan skenet bedra? (Tidigare köpte jag klassad sättpotatis i nät, och det var samma elände med skorven då.)
Kan jag göra något för att få skorvfri potatis, eller är hela jorden så att säga smittad för tider framåt? Jag har fem små land att växla mellan, alla inom en radie av c:a 40 meter.
/ Lotta

Svar: Man får mer skorv på potatis p.g.a torka och högt PH värde. Täckodling är både bra och dåligt mot skorv. Plus är att det håller sig fuktigare under täcket, minus är att när täcket förmultnar så stiger PH värdet. Skorven finns i jorden och det måste vara fritt från potatis väldigt länge för att smittan skall försvinna och sen kommer den lätt tillbaka med ny sättpotatis. Olika sorter är olika känsliga för skorv. Man brukar säga att skorvig potatis blir godare. Vanlig skorv är brun och skrovlig, sedan finns det lackskorv som är svarta prickar som är lätta att skrapa bort. Skorven gynnas också av mycket syre, så man skall inte röra för mycket i jorden. Det du kan prova är att använda något som är surt, t.ex. stenmjöl från granit eller torv och det du själv skriver ”vattna”.

Lars Schale

Fråga:Jag är lite förvirrad över begreppet ekologisk odling och vilken typ av produkter kan jag använda för att odlingen ska kallas för ekologiskt. Det finns kravmärkt jord/gödsel och sådant som är godkänt för ekologisk odling Om man genomgående använder "konventionella" produkter, men utan konstgödsel och bekämpningsmedel skulle det ändå bli en ekologisk odling? Är det ett krav att man endast använder produkter som är kravmärkta eller godkända för ekologisk odling, för att odlingen skulle kallas för ekologisk?

Jag kan se fördelen att använda frö som tagits fram med ekologiska metoder, men för vissa sorter så finns det inget ekologiskt alternativ. Kan man då använda ikke ekofrö och ändå kalla det för ekologisk odling?

/Micke

Svar: Yrkesodlare som vill märka sina produkter som ekologiska – alltså med KRAV-märke eller EU-ekologiskt – måste följa det regelverk som certifieringsföretagen (t ex Krav) sätter upp. De kräver naturligtvis att ingen konstgödsel eller kemiska bekämpningsmedel används. De har också listor på godkända gödselmedel. Dessa listor kan man få från Krav (www.krav.se) men man får tänka på att de ständigt ändras. Nya produkter kommer ut på marknaden och just nu är det många som vill vara med i den här branschen. Certifieringsföretagen tar också nya beslut då och då. 2007 beslutade t ex Krav att kalimagnesisa och kaliumsulfat får användas i ekologisk odling.

I huvudsak anser Krav att gödseln på en ekologisk gård ska komma från själva gården genom stallgödsel och vallodling. Man får också köpa in stallgödsel som enligt definitionen inte får komma från "intensiv djurproduktion". Detta begrepp är inte reglerat i detalj men det diskuteras om detta kan innefatta uppfödning av slaktkyckling. Idag används gödsel just från kycklinguppfödare i ekologisk produktion liksom gödselmedel som baseras på rester från slakt- och livsmedelsindustrin. Speciellt grönsaksodlare utan djurhållning köper olika gödselpreparat och man måste då följa listan över vilka medel som är godkända för ekologisk odling.

När det gäller frö och utsäde är grundprincipen att de ska vara ekologiskt odlade. Men odlingen av ekofrö är ännu otillräcklig och det betyder att Krav varje år brukar ge dispens och tillåta att vissa grödor odlas med konventionellt frö.

Om man bara odlar till husbehov kan man ju själv bestämma var gränsen för ekologiskt går. Inom Fobo förespråkar vi organisk-biologisk odling där den mesta näringen kommer från organiskt täckmaterial. Då är man inte beroende av köpta gödselmedel utan kan ofta själv kontrollera hur det man tillför trädgården har odlats. Om man köper produkter på handelsträdgårdar bör man hålla sig till dem som är märkta ekologiskt eller Krav för att slippa konstgödsel och gifter. Planteringsjord och såjord kan man själv tillverka genom kompostering.

Utbudet av ekologiska fröer ökar och fler aktörer kommer hela tiden ut på marknaden. Det allra bästa är troligtvis att ta egna fröer – då får man efterhand sorter som är anpassade exakt för ens egna förhållanden. Men naturligtvis använder de flesta som odlar ekologiskt fortfarande konventionella fröer ibland. Ännu mer konventionellt blir det när det gäller plantor. Utbudet av ekologiska plantor är mycket litet vilket betyder att så fort man vill köpa en perenn, ett fruktträd, bärbuske eller en utplanteringsväxt så är de konventionellt uppdragna. Ofta står de i konstgödslad jord och har utsatts för olika kemiska medel

En del kritiserar den ekologiska odlingen för att använda resterna från djuruppfödning (hönsgödsel) och livsmedelsindustri (köttmjöl). Den som är emot storskalig djuruppfödning bör kanske veta att mycket av gödseln i ekologiska grönsaksodlingar kommer just från sådan verksamhet.

På det hela taget kan man väl säga att ekologisk odling fortfarande är ett litet område som inte ännu är helt självförsörjande. Man kan ju kritisera detta men inget kan vara fullkomligt direkt och det behövs fler ekologiska producenter och konsumenter för att det ska bli möjligt att få hela kedjan från jord till bord ekologisk, naturnära och hållbar samtidigt som det blir lönsamt för bonden.

Karin J

Eu:s regler för ekologisk produktion

Jordbruksverket

Frågor 2008

Fråga: Jag undrar vilka fördelarna är med naturgödslade grönsaker jämfört med konstgödslade? Blir det någon skillnad i näringsvärde? Mvh Maria

Svar: Det finns många skillnader mellan konstgödsel och naturgödsel när det gäller miljöpåverkan, bördighet och näringsvärde. Konstgödsel består i allmänhet av tre näringsämnen, kväve, fosfor och kalium (NPK). Dessa ämnen fogar man samman i en fabrik till pellets som är lätta att sprida på åkrarna. Processen slukar mycket energi (naturgas) och bidrar till växthusgaser och klimatförändringar. (Västerländskt jordbruk har en energiförbrukning som är tio gånger högre än den energi man får fram i form av mat)

NPK är makronäringsämnen som gör att växterna växer snabbt. Man kan likna dem vid snabba kolhydrater som socker och vitt bröd. De ger snabb energi och tillväxt men kvaliteten blir sämre. Allt som växer behöver ju betydligt fler näringsämnen, man räknar med att det finns ungefär 50 olika mineraler i jorden. När man år efter år endast tillför tre näringsämnen samtidigt som man tar ut höga skördar kommer jorden att urlakas. Den blir allt mer mineralfattig, något som numera visar sig även i forskningen. Försök på lantbruksuniversiteten i Sverige visar att vår åkerjord till exempel endast har hälften så mycket järn som i början av 1960-talet. Samma sak gäller med andra viktiga mineraler som koppar och magnesium.

Konstgödseln minskar jordarnas bördighet. Naturgödsel är mat för maskar, bakterier, svampar m fl organismer som gör jordarna levande. Genom att gödsla med naturgödsel som innehåller organiskt material bygger man upp mullhalten och förbättrar jordstrukturen. Ensidig konstgödsling ger endast energi till växterna men förstör jorden och gör den på sikt till ett odlingsmedium. Redan idag använder t ex växthusodlare inte jord utan mineralull som de gödslar med näringslösning.

Konstgödsel förstör miljön och ger mat med dåligt näringsvärde. Genom att ensidigt satsa på kvantitet i jordbruket kan vi idag framställa enorma mängder mat – med dåligt näringsvärde. Detta vet Sveriges bönder som därför regelmässigt ger sina djur mineraltillskott eftersom djuren lätt blir sjuka om de enbart äter eget odlat foder. Vi människor ska däremot överleva på det som odlas på de svenska åkrarna.

På hundra år har jordbruksutvecklingen lett till förstörda jordar och ökenbildning på en del håll i världen. I Sverige har vi ett klimat som gör att vi ännu inte fått så ödesdigra effekter, men på sikt är det moderna jordbruket på väg att slå ut sig självt genom att förstöra själva grunden för odling, nämligen jordens bördighet.

Läs mer>

Karin

Fråga: Många har problem med att rädisorna genast bildar fröstockar och det blir ingenting i jorden. Vad beror det på? Vad kan man göra för att motverka detta?/Egon

Svar: I många odlingshandböcker kan man läsa att rädisan är en lättodlad grönsak som man sällan misslyckas med. Tyvärr är verkligheten inte riktigt lika enkel. Den som har odlat rädisor vet att man ofta får en stor andel som går i stock och ibland blir det ingen skörd alls. Att plantor skjuter stock för tidigt är ett tecken på att de är stressade och vill säkra sin överlevnad. Alltså går de i blom och bildar frön. Tråkigt för den som odlar men ändamålsenligt från naturens sida.

Rädisor är mycket känsliga för klimatförändringar och de vill ha en jämn tillgång till vatten. Om de torkar ut eller utsätts för ett plötsligt temperaturfall går de lätt i blom. De kan även gå i blom om de står för tätt och inte gallrats eller om man inte skördar dem i tid. Asiatiska rädisor kan även stressas av att vi har så långa dagar på våra breddgrader.

För att rädisan inte ska gå i stock och för att smaken ska bli god krävs en jämn fuktighet, den får alltså inte torka ut. Ofta är detta enklast att åstadkomma på våren och hösten. Rädisor kan sås så fort jorden reder sig och bästa resultaten får man ofta tidigt på våren under någon typ av skydd, fiberduk eller i drivbänk. Har man tillgång till växthus kan man ta ut en skörd av rädisor innan det är dags att plantera ut tomat och gurka.

Så gärna glest med ett par centimeter emellan så slipper man gallring. Annars är det viktigt att gallra tidigt eftersom rädisor som står tätt kan gå i blom. De angrips ofta av jordloppor och kålflugor. För att undvika angrepp bör man hålla jorden fuktig och pudra den med träaska, kalk, stenmjöl eller algomin.

Eftersom rädisan är en så liten och snabbväxande grönsak passar den bra att odla mellan raderna av till exempel rotsaker. Man hinner då skörda den innan de andra grönsakerna börjat växa till sig. Den kan också sås i såraden med morötterna för att man lättare ska hitta var man har sått när man ska till och rensa ogräs.
Rädisor växer ned till en temperatur av 5 grader och kan därför odlas sent på hösten, gärna under duk eller glas.

Rädisan har inget stort behov av näring och bör inte gödslas med färsk gödsel eller ges mycket näring. Kompostjord ger dem allt de behöver. Den trivs på sandiga och humusrika, luckra jordar. Man bör tänka på att rädisan är en växt som tillhör kålfamiljen och se till att den roterar i grönsakslandet för att undvika klumprotsjuka.
Rädisorna måste skördas så snart de är klara, annars blir de träiga och svampiga. Eftersom hela sådden ofta blir klar samtidigt är det bättre att skörda allt och förvara i kylen än att låta dem stå kvar och skörda efterhand.

Om man trots alla goda intentioner får rädisor som går i blom för tidigt ska man inte förtvivla. Man kan då lugnt låta baljorna växa ut och sedan äta dem. I Asien anses rädisbaljor vara en delikatess och de äts både råa och wokade.
Karin J

Till toppen

Fråga: Jag undrar om markradon påverkar det vi odlar. Kan grödorna ta upp radonet och blir vi i så fall bestrålade när vi äter dem? Eftersom jag har vaga planer på att bygga hus är det skönt att veta om det här är något jag bör ta hänsyn till när jag väljer en tomt./ Anne-Britt

Svar: Det är inte troligt att växterna tar upp radon. Radon är för det första en gas och den har en sönderfallstid (halveringstid) på bara 4 dagar. Risken med radon är att den fångas upp i hus som står på radonrik mark (uranrik egentligen, uran sönderfaller till bland annat radon) och att gasen och i sin tur dess radioaktiva sönderfallspartiklar finns i luften vi andas in och sedan bestrålar våra lungor inifrån. Mycket lömskt således, och kan leda till lungcancer. Man beräknar att ca 500 dödsfall per år i Sverige orsakas av radon i hemmen.

För att ett radioaktivt ämne ska tas upp av växter, som i fallet Cesium där det bevisligen sker, så måste ämnet i fråga likna något av växtnäringsämnena. I fallet cesium så ligger det i samma kolumn (och bara raden under) i periodiska systemet som kalium, vilket är ett av de allra viktigaste växtnäringsämnena. Växten har svårt att skilja på cesium och kalium och om det råder kaliumbrist i jorden så tas cesium upp i stället. Därför är en av de viktigare åtgärderna vid cesiumnedfall att gödsla jorden med kalium, så att inte cesiet tas upp så lätt.

Vad ska man då tro om radon? Ja själva radonet är en ädelgas och som sådan icke-reaktiv, men dess sönderfallspartiklar är fasta ämnen som polonium, vismut och bly (radioaktiva isotoper av dessa ämnen). Bly ligger i samma kolumn som kol, men långt ner och har atomvikt 82 jämfört med 6 för kol. Kol finns dessutom i överflöd i atmosfären och växten ska inte behöva ta upp något annat av brist på kol. För vismut gäller att den ligger i samma kolumn som kväve, men lika långt ner och polonium i samma kolumn som syre men lika långt ner som vismut. Det enda av dessa ämnen som det kan bli brist på är egentligen kväve. Jag vet inte om det har gjorts några analyser på vismutupptag i växter. Själv skulle jag inte oroa mig. Men om man ser till att gödsla växterna ordentligt så ska inte någon brist behöva uppstå och därmed inget upptag av dessa ämnen heller.

Se gärna dessa länkar för mer information: http://sv.wikipedia.org/wiki/Periodiska_systemet http://www.miljoportalen.se/bo-leva/boende/radon-i-bostaeder http://www.radonguiden.se/fragar_o_svar.asp

Lars Forslin

Till toppen

Fråga: Jag har en fråga om täckodling. Jag har tillgång till gammal halm, men vill gärna blanda den med växtdelar och gräsklipp. Problemet är att jag har så mycket mossa i min gräsmatta. En del säger att det gör ingenting om det är mossa i gräsklippet men jag är tveksam. Vad säger du? Hälsningar Christina Larsson

Svar: Det är inte bra med mycket mossa i täckmaterialet, då riskerar du att det börjar växa mossa i odlingarna. Men när man klipper en gräsmatta - även om den har mycket mossa - så brukar det ju inte komma med mossa i gräsklippet, i alla fall inte på sommaren. På våren och hösten, när gräset inte är så kraftigt, kan det komma med mossa och då bör du inte använda det som täckmaterial, däremot kan man slänga klippet på komposten. För att få mindre mossa i gräsmattan kan du gödsla den, till exempel med hönsgödsel eller urin och räfsa ut mossa med en kratta på våren.

Sedan kan man ju fråga sig varför du har mossa i gräsmattan. Växer den i skugga eller är jorden mycket sandig och näringsfattig? I så fall behöver den kanske gräsklippet som näring själv. Du kan ju också använda halmen som täckning och blanda den med hönsgödsel, det blir ungefär samma effekt som att täcka med gräsklipp.
Karin

Fråga: I våras skaffade jag en obearbetad odlingslott som är bevuxen med gräs. Tyvärr har jag inte hunnit arbeta så mycket med den under vår och sommar och frågan är nu hur jag enklast får bra jord till nästa vår. Jag fick tipset att vända på grästuvorna och sedan täcka. Fungerar det? Och vad ska man täcka med, i så fall? /Jenny

Svar:Om man ska börja odla på ett område där marken inte varit odlad på länge är det bättre att komma igång på hösten än på våren. Traditionellt sett bryts mark med spaden, men att gräva är tungt för ryggen och den organisk-biologiska odlingsformen erbjuder flera metoder som förenklar arbetet utan att förstöra markstrukturen.

På många koloniområden ligger många lotter orörda och de har fått en tjock matta av gräs och olika örter. En del av dessa kan vara besvärliga rotogräs som maskros, kvickrot och kirskål. Det bästa sättet att bli av med dem är att täcka marken. Växer det endast gräs kan det räcka med att täcka över hösten och vintern men vet man att man har svåra ogräs är det bättre att täcka minst en säsong eller ibland flera.

Lättast täcker man genom att lägga tidningar eller kartong rakt på marken. Är gräset högt och vildvuxet kan man behöva klippa ned det först. På pappret lägger man organiskt material som hö, halm, löv, gräs, stallgödsel eller spån. Allt material som kan brytas ned av naturen fungerar. Om det inte finns tillräckligt med material på själva odlingslotten eller i trädgården kan man fråga grannar eller leta efter områden i närheten där villaägare slänger löv och gräs. Andra ställen där man ofta gratis kan få hämta löv och gräsklipp är fotbollsplaner och kyrkogårdar, det kan dock vara bra att kolla upp att de inte använder bekämpningsmedel. Även ridskolor brukar bli glada om man hämtar hästgödsel eftersom de i allmänhet betalar för att bli av med den.

Vill man absolut ha en ren jord direkt kan man skala av grässvålen, ca 5-10 cm tjockt, med en spade. Gräset komposteras och förs tillbaka till jorden efter något år. Nu kan man odla direkt i jorden, men man bör se till att täcka ordentligt under odlingssäsongen eftersom det med denna metod kan finnas en del rotogräs kvar.

Karin J

Fråga: Söker var jag kan tag i algmjöl. Såg i en artikel hos er att det är en ekologisk variant av algomin. Har läst man kan använda det både på odling och som näring till djur. Men om man skall använda det på ett större odlingsområde blir det väldigt dyrt.Tacksam för tips! / Suzanne

Svar: Algmjöl eller algkalk är ett näringstillskott/gödselmedel som görs av alger från haven. Alger är mycket rika på mineraler och mikronäringsämnen och eftersom våra jordar och våra kroppar ofta har för lite mineraler är algerna ett bra komplement till kost och gödning.

Alger används därför till djur, människor och som gödselmedel. Som utgångsmaterial har man olika typer av alger. För att göra näringstillskott använder man t ex knöltång, brunalger eller korrallalger och till gödningsmedel är det vanligen döda rester av algen Lithothamne. Sedan tillsätter man lite olika ämnen för att komplettera. Ska kalken bli gödningsmedel kan man tillsätta fosfor och även kväve, ska den användas som näringstillskott tillsätts eventuellt vitaminer, mikronäringsämnen och ibland örter.

Det finns en rad produkter på marknaden och de som är anpassade till djur och människor är dyra, speciellt de för människor. Dessa näringstillskott kan även användas för odling med det är en kostsam variant. Algkalk avsett som gödning är inte så dyrt men kan inte användas till djur och människor. Den säljs i vanliga handelsträdgårdar i säckar avpassade för en vanlig trädgård. Tänk på att välja en ekologisk variant eftersom man till en del märken av algkalk även tillsätter vanlig konstgödsel. Ska man ha större mängder får man vända sig till grossister som säljer till lantbrukare.

Alger är ett bra komplement till annan gödsling, framför allt för att fylla på jorden med mikronäringsämnen, alltså olika mineraler. Detta kan man också göra genom att själv samla in tång på stranden och tillföra den till jorden. Tång tar lång tid att bryta ned i jorden och man bör först kompostera den något år. Tillsätt något kväverikt som urin eller hönsgödsel för att påskynda komposteringsprocessen. Förr i tiden användes tången på de svenska stränderna i jordbruket men numera tar bönderna inte vara på den. Fråga på kommunen om du får plocka tång på stranden eller om kommunen har städat stränderna och själva lagt upp den någonstans där du kan hämta. Tänk på att det ska vara tång och inte olika gräsarter som också ibland flyter iland på stränderna.

Om man köper alggödning så behöver man inte använda de doser som står på förpackningen. Alger är ett bra komplement men om man också gödslar med annat, t ex gröngödsling, stallgödsel, urin, kompost etc så kan man tillföra en mindre mängd algkalk för att höja mineralnivåer. Man kan också pulvrisera algkalken (stöta den i en mortel) och pudra växter som blivit angripna av insekter, t ex löss eller kålflugor. Tidigare såldes algomin i pulverform men denna produkt finns numera endast till yrkesodlare.

Mineraler kan också tillföras jorden genom stenmjöl. Numera finns flera varianter av stenmjöl avsett som gödningsmedel på marknaden. Man kan också köpa stenmjöl från en stenkross eller få det från bergsborrare.

Karin J

Mer info:

Fråga:Jag har en fråga som jag skulle vara mycket tacksam för om ni ville hjälpa mig med. Jag håller på och bygger hus på Resarö utanför Stockholm. Tomten är gammal skogsmark (med en hel del sten)där björk, tall, gran och asp samsats och växt mycket tätt. Nu vill jag omvandla en del av tomten tillmark förekologisk odling av grönsaker, frukt och bär.Jag känner mig skeptisk till att köpa vanlig matjord med risken för tungmetaller etc, hur kan jag gå tillväga för att på bästa ochmest ekonomiska sätt skapa trädgårdsland? Vad behöver jag komplettera med? Hur säkrar jag kvaliteten? Kan jag blanda detta med den befintliga jorden eller behöver jag gräva ut 30-40 centimeter först?/ Carl

Svar: Om du har en skogstomt med gran och tall är det risk för att du har så kallad podsoljord. Den här jorden har ett mycket lågt pH, den är väldigt sur, och här trivs inte daggmaskar och mikroorganismer som behövs för att göra jorden bördig. Podsol är alltså en mycket olämplig jord för trädgårdsodling och det bästa är då att börja bygga ny jord ovanpå och låta mikrolivet efterhand förändra podsolen. Du känner igen podsolen genom att den har ett tunt humusskick och att det under finns blekjord som är askgrå till färgen. Under det askgrå skiktet finns det ofta rostjord, järnrik jord som är rödfärgad.

Eftersom det också växer lövträd på tomten kan det hända att du har brunjord, det vill säga jord med daggmaskar och snabb nedbrytning. Denna liknar trädgårdsjord och bör vara lätt att omvandla till bördig åkerjord. Brunjorden har ett tjockt humuslager och man hittar inte de tydiga skikt som finns i podsolen.

Man skulle naturligtvis kunna skala av jorden och köpa matjord och fylla på, men detta är en arbetskrävande och kostsam metod och det är inte säkert att det lyckas. Istället skulle jag föreslå att du börjar anlägga land ovanpå den befintliga jorden. Först måste du ta ned träd, buskar etc så att du får ett område dit trädens rötter inte når. Det bör vara cirka tio meter till närmsta träd där du anlägger landen. Det får inte finnas rötter som går in i trädgårdslandet för då kommer de att ta alla näring. Om det inte går att stänga ute rötterna får man gräva en grop och lägga ned en markduk och sedan bygga jorden ovanpå.

Det enklaste är att bygga träramar eller köpa färdiga pallkragar och ställa på jorden. Pallkragarna kan du sedan fylla efterhand med köksavfall, löv, gräs, ogräs och annat organiskt material du får över när du röjer tomten. Tillsätt gärna hönsgödsel eller urin för att få en snabbare nedbrytning och mer kväve i jorden. Om det finns någon som har hästar i närheten kan du kanske få hämta hästgödsel gratis. Komposterad hästgödsel (med halm) är bra att odla i. Börja fylla nu på hösten så kan du börja odla till våren.

På detta sätt skapar du kompostjord som du odlar i. Börja odla när du fått till ett jordlager på 15 cm (tar en säsong) och fortsätt sedan med täckodling och tillför så mycket organiskt material som möjligt. På detta sätt byggs jorden på och du får för varje år en bättre odlingsjord. Tillför gärna daggmaskar så går processen fortare. Efterhand kommer de även att luckra jorden nedåt. Om du vill kan du även odla direkt i komposthögen, t ex gurka, squash, pumpa och tomat trivs där.

Ett annat alternativ är att köra dit sand och odla i den. Ett lager på 30-40 centimeter sand ovanpå jorden dödar allt som växer under och är ett perfekt medium för grönsaksodling. Sanden måste täckas med färskt gräsklipp under odlingssäsongen för att växterna ska få näring. Man måste också tänka på att vattna ofta eftersom sanden inte håller fukt. Efter hand omvandlas sanden till perfekt trädgårdsjord.

Man kan också använda pallkragar och blanda sand och organiskt material. Detta ger en fin odlingsjord redan efter en säsong och detta är kanske det billigaste och enklaste för att snabbt få tillstånd en trädgård.

De metoder jag har beskrivit fungerar väl för odling av grönsaker men också för att anlägga prydnadsrabatter. Om du har en sur podsoljord skulle du med en mindre jordförbättring kunna odla surjordsväxter där, till exempel blåbärsbuskar, lingon och rhododendron.

Karin J

Fråga: Undrar om du vet någon som säljer ”startpaket” till maskkompost?

Med vänlig hälsning Marie

Svar: Det billigaste och lättaste är att ta mask och lite kompost direkt från någon som redan har igång en maskkompost. Här är adressen till företag där man kan beställa mask som skickas med posten.

www.kompostmaskar.se

www.miljoeko.nu

Läs mer om maskkompostering:

Fråga: Jag är intresserad av att hitta de sorter av sojaböna som nämns under artikeln på FOBO:s hemsida. Men hur kan jag få tag på dessa?
Mvh//Stellan

Svar: Det sorter som nämns på vår hemsida togs fram av svenska forskare 1940-1970. De fick aldrig någon större spridning eftersom skörden var så låg. Idag säljs de inte men man kan eventuellt få tag i dem via fröföreningen Sesam, www.foreningensesam.se/. En svensk fröfirma, Impecta, säljer fröer till sorten Envy. Jag har själv odlat den och fått hyfsad skörd i Skåne. I många år har det inte pågått någon utveckling av nya sorter av sojabönor i Sverige. Nu pågår provodlingar av kanadensiska, köldtåliga sorter på Öland och de har gett goda resultat. På sikt kan detta kanske resultera i att vi får utsäde till odlingsvärda sorter för nordiskt klimat. Mer om sojabönor kommer i Odlaren nr 1-2009.
Karin Jansson

Läs mer:

Annonser

fobo.se - hem

Frågor 2010

Frågor 2009

Frågor 2008

Besvarade frågor

Odlingsfrågor och -svar