Man kan inte äta pengar, eller?

Från Odlaren 3-2013

Text: Karin Jansson

Så har vi kommit fram till september – den månad då man kanske får som allra mest lön för sin odlarmöda. Förhoppningsvis dignar både bärbuskar, fruktträd och träd­gårds­land av frukter, bär och grönsaker och troligen har du just nu fullt upp med att bärga allt inför vintern.

Vi som intresserar oss för småsaklig odling och självhushållning idag, gör det i allmän­het av intresse och inte så mycket av nödvändighet för att överleva. Men kunskapen om hur man odlar och lagrar sin egen mat kan komma att bli nödvändig i framtiden. I en debattartikel i Svenska Dagbladet den 3 augusti berättar Sven Lindgren från Civilförsvarsförbundet att det inte finns någon myndighet i Sverige som har hand om livsmedelsförsörjning i händelse av kris.

I artikeln förklarar han den nuvarande livsmedelssituationen i Sverige och hur sårbara vi är vid en krissituation. De flesta tror säkert att ett modernt land som Sverige har stora matlager, men med hjälp av datorer planeras idag alla livsmedelstransporter så man istället kan ha så lite lagerhållning som möjligt. Affärerna säljer ut sin mat varje dag och deras central­lager har bara lager för högst en vecka. Om man lägger till att de flesta svenskar endast har mat hemma för en halv till en vecka, så inser man att vi inom en till två veckor skulle stå utan livsmedel om transporter och distribution inte fungerade.
Men även om vi kunde distribuera maten inom landet så räcker det vi odlar ändå inte till alla. Man brukar ange att ungefär hälften av den mat vi äter importeras idag. Skillnaden är stor mellan olika livsmedelsgrupper. Spannmål är vi självförsörjande på, animaliska produkter bara till hälften. När det gäller grönsaker är självförsörjningsgraden låg och för frukt nästan obefintlig, över 90 % av frukten vi äter importeras. Faktiskt är vår självförsörjningsgrad en av de lägsta i Europa.

Sven Lindgren påpekar i artikeln att vid en krissituation får var och en klara sig själv när det gäller matförsörjning. Detta är en märklig situation – myndigheter ser ju bland annat till att vi har skyddsrum, att det finns tillgång till vatten och att människor kan få psykologisk krishjälp men något så grundläggande som mat verkar ingen ha tänkt på. Inställningen är symptomatisk för vår tidsålder. Vi har idag ett alltmer högteknologiskt samhälle, men grund­läggande funktioner som livsmedel glöms bort eller antas fungera genom den så kallade marknadens försorg. Det är ju ett slitet uttryck att man inte kan äta pengar, men avslöjandet av statens nonchalans när det gäller livsmedel visar att myndigheterna inte längre är i kontakt med våra grundläggande behov eller helt enkelt tycker att det är okej att var och en sköter sina egna angelägenheter som att se till att det finns mat på bordet.
Det är snart dags för höstarbetet i trädgården. Rensa upp, täcka och förbereda för nästa säsong. Fylla jordkällaren, frysa och syra in överskottet. Så har bönder i alla tider förberett sig inför en lång nordisk vinter. Sparat den sista säden till utsäde, fullt medveten om att ingen hjälp finns att få om maten tryter. Skillnaden mot idag är den att dagens medborgare inte vet hur sårbara vi är, vi litar till att maten bara finns där utan att man ens behöver skänka den en tanke. Frågan är vad som händer vid en krissituation – kommer myndigheterna först då att inse att mat är viktigare än pengar? Eller finns det en vilja att förstå att vi behöver bygga upp en beredskap, se till att hålla lager och öka produktionen och variationen av det som produceras i Sverige?

Staten garanterar ju idag våra bankpengar – kanske vore det mer rimligt att staten istället garanterade vår matförsörjning? I väntan på att myndigheterna agerar fyller jag upp min jordkällare och tar egna frön till nästa års sådd. Precis som bönder har gjort i alla tider.