Skriv ut

Från Odlaren 2-2016

Text: Karin Jansson

2016 har av FN utnämnts till baljväxternas år. Kanske dags att odla mer ärter och bönor i trädgården?

Odla mer baljväxter

Blommande bondbönor. Foto: Elias Gustafsson Thörn

Baljväxter är lättodlade, drabbas sällan av angrepp och ger bra näring. Trots detta är det inte så många som odlar några större mängder av baljväxter. Men för den som vill odla eget protein finns många olika slags baljväxter som trivs bra i vårt klimat och ger hög skörd.

När nu FN:s generalförsamling har deklarerat 2016 till internationella året för baljväxten är det kanske dags att komma igång och odla mer ärter och bönor? Tyvärr finns få svenskodlade baljväxter att köpa i våra butiker, så för den som vill ha en ersättning till kött och mjölk från växtvärlden blir det ofta importerat.

Genom att sätta fokus på baljväxter vill FN visa att dessa växter bidrar till en hållbar livsmedelsproduktion, både vad gäller livsmedelssäkerhet och näring. Ärter och bönor till­hör familjen ärtväxter och de har alla en sak gemensamt, nämligen att de samarbetar med kvävefixerande bakterier i jorden. Bakterierna har förmågan att ta upp kvävet ur luften och de idkar sedan byteshandel med baljväxterna. Växter tillverkar socker genom fotosyntesen, något som bakterien saknar. Bakterierna kan därför få socker av växten och växten får kväve av bakterien. Denna symbios gynnar båda parter och gör att baljväxter klarar sig utan extra tillförsel av gödsel. Man kan själv kontrollera om ens baljväxter har kommit igång och samarbetar med bakterier. Om man kikar på rötterna så kan man finna små knölar som är rosa inuti. Då vet man att bakterierna är aktiva.

Odla mer baljväxter

Bondbönorna är mogna i juli/augusti och ger god skörd. De kan plockas färska och kokas några minuter, en delikatess med smör. Man kan också låta dem mogna och torka på plantan och spara bönorna till vintern. Foto: Elias Gustafsson Thörn

Bondböna

Den tuffaste bönan man kan odla i Sverige är bondböna. Den är en egen art, Vicia faba, och inte alls värmekänslig som träd­gårdsbönor. Bondbönan kan man så när jorden reder sig och den brukar ge skörd i juli/augusti.

Bondbönorna är stora och platta och de kan kokas och avnjutas med smör som en sommarprimör. Man kan också förvälla dem och frysa in eller torka dem för vinterbruk. Förr var det vanligt med bondbönsoppa eller stuvade bondbönor, men idag hitta man dem mest i franska recept. Det är dock inte nödvändigt att skala av det yttre skalet som fransmännen gör, man kan gott koka hela bönan och även tugga i sig skalet.

Det finns många olika sorters bondbönor. De vanligaste är grön/brunaktiga men det finns också sorter i andra färg­nyanser.

Ärter

Ärter, Pisum sativum, är generellt sett tåligare än trädgårds­bönor och kan därför sås nästan lika tidigt som bondbönan. Längre tillbaka odlade man kokärter, alltså den typ av ärta som man gör ärtsoppa av. Dessa ärtor har trådiga baljor och det är endast ärtan i sig som används. Kokärter av olika slag var förr i tiden en viktig del av den svenska maten och det finns fortfarande många lokala sorter av kokärter som man kan få tag i från föreningen Sesam. Sorterna är ofta höga och ger stor skörd. De finns i olika färgvarianter som gråärt, blåärt och även svarta ärter. Kokärter kan sås tidigt på våren och de höga sorterna behöver något rejält att klättra på då de kan bli 2-3 meter höga. Eftersom de är köldtåliga har de odlats i stora delar av landet.

Ett problem vid sådd av ärter är att många djur gillar dem. För att hindra att t ex. fåglar pickar i sig ärterna kan man täcka med fiberduk. Efter några veckor kan duken tas av.

Från kokärterna förädlade man fram sorter med krispiga baljor utan trådar, så kallade sockerärter. Dessa finns i låga och höga sorter och de ger tidig skörd, från juni. En variant av sockerärt är brytärt där baljan plockas när den har svällt upp. De lämpar sig väl för infrysning.

De frysta ärterna som vi ofta har som tillbehör till maten kan vi också odla. Då köper man en påse med märgärter. Man ser dem aldrig säljas färska här i Sverige, trots att de är en riktig delikatess. Om man däremot åker genom Danmark på sommaren kan man se färska märgärter säljas överallt. Att odla och sprita ärtor tar tid och har man försökt sig på det så äter man sina egna infrusna ärtor med andakt.

Brytbönor

Trädgårdsbönor, Phaseolus vulgaris, kräver värme och de kan därför inte sås tidigt. Det ska gärna vara 12-13 grader i mar­ken vid sådd, vilket innebär att man inte kan direktså förrän i slutet av maj eller början av juni. I kallare lägen kan det vara idé att förkultivera bönorna eftersom de inte tål frost.

Precis som med ärter finns det sorter som man odlar för baljornas skull och sorter där man bara äter själva bönorna inuti baljan. Och även när det gäller trädgårdsbönor finns det låga sorter, buskbönor, och höga sorter, störbönor, som behöver något att klättra på.

Mest känd är nog brytbönan. Ofta används den franska beteckningen haricot verts för denna gröna böna. Den gula varianten heter vaxböna och så finns det även purpur­färgade brytbönor. De är mycket goda men förlorar tyvärr sin färg vid kokningen. En annan variant med platta baljor kallas för skärböna.

Skörd

Bönor behöver ingen gödsel och klarar sig fint i de flesta jor­dar. Det är praktiskt att täckodla dem, då slipper man ogräs och behåller fukten i jorden. Bönor vill inte ha det blött i jorden men de tål ingen längre tids torka.

Färska bönor, liksom ärter, skördar man kontinuerligt un­der flera veckor. Ju mer man skördar, desto mer ger plantan och det är lagom att skörda 2 gånger i veckan. Man kan välja att ta baljorna väldigt späda eller låta dem växa till sig och bli lite matigare.

Eftersom bönorna kräver mycket handarbete vid skörd ser man sällan färska bönor som har odlats i vårt land till salu. Tyvärr importeras de ofta från afrikanska länder och trans­porteras hit på flygplan.

Odla mer baljväxter

Borlottibönor är lättodlade och ger vackra baljor. De kan ätas som baljor, färska bönor eller torkade bönor. Just färska bönor ser man aldrig i det svenska köket, men det är en delikatess som man kan njuta av om man odlar själv. Foto: Karin Jansson

Kokböna

Bruna bönor är en typ av kokböna, det vill säga man äter inte baljan utan själva bönan. Förr odlades många olika sorters kokbönor, men idag är det alltså bara den bruna bönan som man hittar i butiken. För den som vill odla finns många sorter hos Sesam och man kan även hitta olika kokbönor hos fröfirmorna. Bönor från Frankrike, Italien med flera ställen i världen kan också fungera här, i alla fall i de bästa odlingszonerna. För den som bor i kallare klimat är det svårt att får fram mogna kokbönor utan växthus. De flesta kokbönor är buskbönor men det finns också höga sorter.

Odla mer baljväxter

Rosenbönor, eller blomsterbönor, ger vackra bönor som faktiskt är ätliga. Men som alla bönor ska de kokas först. Foto: Karin Jansson

Blomsterböna

Blomsterbönan, Phaseolus coccineus, kallas också för rosen­böna och många odlar dem enbart för att de är så dekorativa. De är mycket snabbväxande och blir 2-4 meter höga – de kräver alltså ett rejält stöd, en stör eller ställning att klättra på. Blomsterbönorna blommar med vackra blommor, ofta röda, men det finns också vita och rosa varianter.

Ibland kan man läsa att blomsterbönor är giftiga, men de är lika ätliga som alla trädgårdsbönor. Däremot ska man aldrig äta bönor, varken baljor eller själva bönorna, råa. De ska alltid tillredas och hettas upp eftersom de innehåller ett ämne som inte är bra för oss.

Om man vill äta baljorna ska de plockas när de är unga, de äldre baljorna blir snabbt träiga. Men om de plockas i tid är de riktigt delikata. Även själva bönorna kan användas som kokbönor och man kan bevara dem genom torkning.

Sojabönor

Många tror att sojabönor inte kan odlas i Sverige men det är helt möjligt att få en hyfsad skörd av denna böna här. Sojabönor trivs ju egentligen i varmare klimat men en svensk sojaböna togs fram redan på 50-talet och finns fortfarande att köpa, Fiskeby V. Eftersom sojabönan har en mycket hög proteinhalt är den eftertraktad som foderväxt. Även svenska bönder har på senare år börjat odla eget sojaprotein till sina djur.

Sojabönorna sås när jorden blivit varm. De kräver värme för att växa, men även det kalla året 2015 hann man få sojabönor i de södra delarna av landet. Man kan låta bönorna sitta kvar och torka på plantan, men godast är det att skörda när bönan fortfarande är grön. Den behöver då bara kokas cirka en kvart. Denna typ av böna säljs numera djupfryst och kallas då edame.

Långböna

En böna som behöver ännu varmare klimat är långbönan. Det är en högväxande böna som bildar baljor som är upptill 50 cm långa. Långbönan är vanlig i Asien men hos oss kräver den växthus för att ge skörd. Frön finns att köpa hos svenska fröfirmor.

Linser och kikärter

Linser har odlats i liten skala i Sverige och idag finns en bonde i Skåne som har tagit upp odlingen och säljer svenska linser. Eftersom linssoppa idag har blivit populärt igen skulle det säkert gå att sälja mer svenska linser framöver. Linser går att odla i liten skala, men det är mycket jobb att tröska för hand.

Kikärter har inte samma tradition i vårt land och de sorter man kan hitta i handeln fungerar dåligt hos oss. Hos föreningen Sesam kan man hitta sorter som kan passa i ett nordligt klimat. Precis som med linserna är det dock mycket jobb om man vill ha någon skörd att tala om.

Odla mer

I samband med internationella året för baljväxter skriver FAO på sin webbplats: ”Baljväxter är en viktig källa till växtbaserade proteiner och aminosyror för människor runt om i världen och bör vara en del av en hälsosam kost för att förebygga fetma såväl som kroniska sjukdomar som diabetes, hjärtsjukdomar och cancer.” Det mest fantastiska med baljväxter är ju att man kan odla dem själv och att de är lätta att förvara. Ärter och bönor kan torkas och brytbönor och sockerärter förvällas och frysas in. Man kan även syra dem, även då lite förvällda.

Ärter och bönor ger billigt protein, utan att slita på jordens resurser. Det är bra att FN slår ett slag för klimatvänlig föda och för den som vill odla är det rätt tid nu i försommaren att så bönor.